Jazz med Björn Berge

• En jazzhistorisk tillbakablick
• Hyllning till Sundsvall Big Band

 Jazz med Hans-Erik Bergman

• Storbadsgästspelen på 1990-talet

  Gamla Godingar Artikel från Popstadsåret 1999

  Wivex  Norrlands Nalen

  150 År av Nöje i Sundsvall  Några årtal

  Sundsvall - musikens Mecca  Nöjeslivet i Sundsvall under några årtionden på 1900-talet

SÅ HÖLLS MUSIKEN IGÅNG Ett axplock ur den seriösa historien. Musik förekom i äldre tider främst i kyrkan och skolan. På 1840-talet fanns en stor sal i det skolhus som låg i hörnet av dåvarande Nya Kyrkogatan och Varvsgränd. Där hölls sångövningar och där stod en orgel, byggd av den driftige kantorn E P Billström. Några årtionden senare hade staden fått sitt eget läroverk och en särskild musiklärare, G F A Ruthström, som blev en enorm tillgång i stadens musikliv. Han var en skicklig pianist, mycket anlitad i förenings- och sällskappslivet, där piano fanns att tillgå. På 1860-talet startades två organisationer, Sällskapet Muaikvännerna och Soirée-Sällskapet, som anordnade konserter och andra underhållningar.   En stor del av musiklivet utövades på restaurangerna. Där spelade förhållandevis stora ensembler, ibland ett tiotal yrkesmusiker, som framförde det som brukar kallas salongsmusik och som mycket ofta var förenklade arrangemang av större verk, symfonier, operor, oratorier och liknande. Det var ingen hejd på vad man vågade sig på att stöpa om och aptera för andra instrument och besättningar än vad kompositören hade tänkt sig.   Just i de åren växte sig de ideella rörelserna starka:väckelsen och nykterheten. Där fick musiken en mycket framträdande plats och gav amatörer stora möjligheter. Inom Sällskapet W:6 samlades de musikaliska talangerna, både de som tillhörde de ideeella rörelserna och andra, som av olika skäl valde att ställa sig neutrala till dessa rikningar.   Hornmusikkårer fanns på många håll, hos skarpskyttarna och ute på sågverken. Musiklärarna och kantorerna, oftast samma personer, började sätta samman större orkestrar och opinionen växte för att etablera en permanent orkester. Det skedde den 27 februari 1913.Sundsvalls orkesterförenings födelsedatum. Dirigent blev Johan Wistrand. Bankdirektör Erik Berggren d y donerade 1000 kronor till instrument och noter. Han blev därmed den förste sponsorn, långt innan detta begrepp hade blivit allmänt känt.   Den 25 maj hölls den första konserten. Lokalen var Stadshussalongen, den ena av de två som var tillgänglig för profan musik. Den andra var teatern.   Wistrand dirigerade fram till 1931, då John Hult tog över.   År 1943 fick orkestern förstärkning från Sundsvalls luftvärnskårs musikkår, som debuterade det året. Men musikkårens historia blev kort, i slutet av 50-talet upphörde musikkåren.   På 1920-talet hade man börjat använda frikyrkolokaler även för annat än andlig musik. I Betlehemskyrkan konserterade Kjellström-kvartetten i oktober 1923. Kombinationen konsert och bal förekom redan på 1920-talet i Stadshuset.   En restaurangensemble spelade i GA-kyrkan - som då bara kallades Kyrkan - i mars 1924. Orkesterföreningen avslutade sitt 40-årsjubileum den 11 december 1953 med en konsert där Käbi Laretei för första gången gästade Sundsvall. Yngve Englund, Sundsvalls Tidnings recencent blev charmad. Hon spelar på ett sätt som han inte kunde definiera, "något som gnistrade fram" ur spelet.Den mycket talrika publiken applåderade länge, hon måste komma in flera gånger. "Det vittnade om fin smak beträffande vad som för ögonen var" skrev diplomatiskt den ordfyndige latinlektorn om publiken som, liksom han själv, hade öppet sinne lika mycket för pianots välklang som för den unga estniskans lekamliga företräden.   Sundsvalls musikinstitut som hade startat sin verksamhet 1946 hade elevafton den 27 maj 1954. Bland de ungdomar som visade sin talang fanns Sigrid Stjernholm, senare gift Åström och fortfarande en värderad kraft i stadens musikliv. Björn Alke, med tiden känd jazzmusiker, spelade en egen komposition.   En av Sundsvalls egna och riktigt stora var solist vid Orkesterföreningens vårkonsert 5 maj 1955: alnöflickan Hjördis Schymberg.   SCA hade 1957 en egen kör av sådan kapacitet att den fick medverka i Orkesterföreningens konsert den 4 maj i kyrkan.   Sundsvalls kommunala musikskola föddes 1959.   Ståtligt var det nyårsafton 1964, då John Hults och Birger Normans kantat "Staden" uppfördes med Hjördis Schymberg och Sven-Erik Jacobsson som solister till Orkesterföreningen och Sundsvalls ungdomskör samt stadens och distriktets kyrkokörer. Året 1965 var ett bra musikår. Fem konserter av Orkesterföreningen åhördes av 2441 personer. Mest folk var det den 19 november då Elimkören och Sundsvalls ungdomskör var med.   Historisk var torsdagen den 14 april 1966. Då dirigerade John Hult sin avskedskonsert i Hedbergska skolans aula.   Kommunala musikskolan hade en uppvisning våren 1966 i Begsåkers skola, och bland eleverna fanns en ung pianoelev: Elisabeth Modén - som numera lyssnar till namnet Elisabeth Modén-Hallgren. Hon skulle bli mycket verksam i stadens musikliv längre fram.   Söndagen den 21 maj 1967 hette rubriken i ST "Succéstart för KFUM-kören". Kjell Lönnå och hans herrar i alla åldrar hade samlat så mycket folk att man fick göra en extra konsert. Kammarkören var också med.   Älsklig urpremiär skedde den 10 december då Ingalisa Erikssons balettskola samverkade med Orkesterföreningen. Hon hade startat sin balettskola i Sundsvall 1944. På våren 1969 debuterade Kommunala musikskolans blåsorkester och visade upp sig genom att marschera och spela på Storgatan.   En sextio mans orkester fick Sölve Thunå ihop den 26 oktober genom att slå samman Orkesterföreningen med Härnösands musiksällskap.   Måndagen den 5 juni 1972 var en rikhaltig Musikens dag till förmån för Rädda barnen. Bosvedjans orkester utförde figurativ marschmusik på Torget.Solister och orkestrar framträdde i aulan. På hösten 1972 experimenterade man med drop-in-konserter i Folkets park. Folk kunde komma och gå hur som helst och lyssna när de hade lust. Försöket blev inte långvarigt.   Mycket känd inom den svenska populärmusiken blev Kai Gullmar, pseudonym för Gurli Maria Bergström, född i Sundsvall 1905, död i Stockholm 1982. Hennes mest kända låt var väl "Swing it, magistern". Totalt skrev hon mer än femhundra låtar. Ibland besökte hon hemstaden och sjöng, skrudad i kavaj och kjol, till sitt eget pianoackompanjemang. Orkesterföreningens dirigent Sölve Thunå överlämnade taktpinnen till Stig Robertsson år 1984.   Under 80- och 90-talet har en enorm utveckling skett inom den lokala konsertmusiken. Knappast någon kunde väl på 80-talet drömma om att Sundsvall på 90-talet skulle få en proffsorkester. Sundsvalls kammarorkester hade sin första konsert 28 september 1990. Orkesterföreningen som delvis består av proffs delvis amatörer, har blivit allt bättre tack vare skickliga amatörer och musiker från kammarorkestern.   Till båda orkestrarns konserter har publiktillslutningen stadigt ökat. Bildandet av Konserföreningen 1983 har gett stadga åt musiklivet genom att den breddar och säkrar anslutningen från publiken.   Nya verksamhetsformer har växt fram, t ex lunchkonserterna med stöd av sponsorer, satsning på barn och skolungdom, Nallekonserter, m.m.   Kammarorkestern tar ansvaret för att den samtida musiken får sin berättigade plats. Orkesterföreningen satsar å sin sida på den klassiska repertoaren med bl.a de stora wienmästarna och annan europeisk äldre musik. Men också svenska symfonier och konserter, internationella romantiker så långt instrumentbesättningen räcker till. Båda orkestrarna har tillgång till Tonhallen, där Kammarorkestern har egna lokaler. Repetitionerna sker i Schymbergssalen. TOP OF PAGE

KAMMARORKESTER Sundsvalls Kammarorkester. Nordiaensemblen. Sundsvalls Blåskvintett. Sundsvall Kammarorkester tillhör de bästa av professionellt verksamma kammarorkestrarna i Sverige. Titta på Konsertföreningens hemsida. Här! SUNDSVALLS SYMFONIORKESTER Sundsvalls SymfoniOrkester är en SOR ansluten orkester. Orkestern finns på Konsertföreningens hemsida. Här! SUNDSVALLS BLÅSORKESTER Sundsvalls Blåsorkester började sin verksamhet 1921 då bröderna Göte och Olof Schmidt tillsammans med Oscar Henriksson bildade ABF:s Musikkår i Sundsvall. Från början som en sextett. Efter några år upphörde kontakten med ABF och därmed ändrades namnet till Sundsvalls Blåsorkester. Medlemsantalet växte och man gick från oktett till större orkesterinstrumentation.   Thomas Gathe leder dagens symfoniska Blåsorkester. Du kan läsa mer om orkestern. Klicka på Sundsvalls Blåsorkester TOP OF PAGE

JAZZ INNEHÅLL:   »Historik. »Porträtt. »Storband. »Tradjazz. »Swing & Modern Jazz. Jazz är ett sätt att utföra musik mer än en musikform. Gruppens musik färgas i stor utsträckning av musikernas personligheter, deras sätt att intonera och spela rytmiskt och framför allt deras förmåga till improvisation.   Jazzmusiken är 100 år gammal. Den föddes bland färgade musiker i det s.k. bomullsbältet i sydöstra USA och 1894 brukar anges som födelseår. En vital musik som ständigt utvecklas och förnyas. En musik där man även i 1900-talets fria form kan spåra dess rötter; afrikanska rytmer, europeisk harmonik och melodiskt material som många andra invandrare hade med sig till USA.   Via England kom jazzen till Sverige på 1920-talet. En av Sveriges och Sundsvalls första jazzmusiker var Alf Holmberg, som under hela 1920-talet satt med i flera jazz-och dansorkestrar där ha spelade mandolin och banjo. Han var född i Göteborg och kom 1925 till Sundsvall, där han fram till pensioneringen jobbade på Boktryckeribolaget.   1926 var han med och bildade Sundsvalls Jazzorkester, den första jazzorkestern i stan. Sättningen var två eller tre banjos, piano och trummor. Med tiden utökades sättningen med en saxofon och en fiol.   "Vi spelade ett par kvällar i veckan, mest på restaurangerna i Sundsvall. Ibland hade vi spelningar i Härnösand, Hudiksvall och Östersund, det var långresor på den tiden. Och vi tjänade rätt bra. 25 kronor per kväll, det var lika mycket som två dagslöner på boktryckeriet".   I slutet av 1920-talet bildades flera jazzorkestrar i Medelpad, och det stora genombrottet för jazz-och dansorkestrarna kom med swingmusiken på 30-talet.   I slutet av 40-talet kom de första utländska (amerikanska) orkestrarna till Sundsvall. De i dag mogna jazzdiggarna talar lyriskt om Louis Armstrongs besök vintern -59. Påpälsade mot den stränga kylan utomhus stod publiken tätt som sextondelsnoter i Lv 5:s pjäshall.   Nöjespappan Claes Claesson hade under drygt 20 år stor betydelse för jazzens utveckling i Sundsvall. I oktober 1942 öppnade Claesson Wivex, danslokalen vid Torggatan, som snabbt blev känd som "Norrlands Nalen" och var en bra plattform och inspirationskälla för lokala musiker. I mitten av 70-talet spelades dock sista dansen, och Wivex blev bingohall.   Wivex popularitet byggde Claesson kring en känd kapellmästare och ytterligare några etablerade musiker från Stockholm. Orkestrarna/husbanden kompletterades med lokala musiker. Orkesterladare de tre första säsongerna var Roland Eiworth, Arne Domnérus och Charles Redland.   Jazzen hade sin storhetstid på 1950-talet, såväl som dansmusik som spisarmusik. Men i slutet av 50-talet och i början av 60-talet kom rock-och popmusiken(som liksom dagens svenktopp har sin grund i jazzen), och trängde undan jazzen från danslokalerna. Dess utövare och lyssnare hänvisades till jazzklubbar, ofta i källarmiljö, till konserter, festivaler och radioprogram, de sistnämnda dock allt färre under 80-talet.   Men jazzmusiken har överlevt, och utvecklats och förnyats av unga musiker. Och liksom inom den klassiska musiken spelas i dag alla stilarter, från New Orleans-erans tradjazz till modern experimentell jazz.   Vi sitter i dag i Tonhallen i Sundsvall och stampar takten till kända jazzsolister och till de amerikanska storband som framträder under sina legendariska, men för länge sedan bortgångna, orkesterledares namn.   Bertil "Beppe" Wahlgren, lärare på musikskolan i Sundsvall och ledare för Sundsvalls Big Band,har haft stor betydelse för utvecklingen i stan de senaste 20 åren. I början på 80-talet startade han Flora Big Band för eleverna på musikskolan. "Beppe" har haft god hjälp av trumslagaren Ulf Wickberg, också han lärare på musikskolan.   Det har blivit många Flora Big Band under åren och många elever har lämnat musikskolan med en gedigen storbandsutbildning i bagaget. Många elever har också blivit duktiga improvisatörer.   Sundsvall har i dag ett forum för jazzdiggare. "Sundsvall jazzklubb".   Porträtt:Kjell Sundling Kjell Sundling har i närmare 30 år framstått som Sundsvalls störste jazzmusiker. Många anbud har han fått, och ofta har han fått frågan varför han inte flyttat till Stockholm. Och varje gång svarat att han vill ha distans till musiken, den ska vara en rolig hobby. Han vill inte känna pressen att som yrkesmusiker ta jobb som inte känns rätt.   Kjell Sundling växte upp på 40-talet. Redan som 11-årig debuterade Kjell som jazz och dansmusiker, med Hasse Sjöös orkester på IOGT-danser. Då hade han tagit några få lektioner av Njurundasonen Bosse Sylvén.   Sedan utvecklade Kjell sitt gitarrspel genom att lyssna på musik i radion.   I början av 60-talet när Beatles slog igenom hade han valt stil. Lite lyssnade han på rockmusiker som Bill Haley och Tommy Steele. Men det var jazzen, möjligheten att få improvisera och skapa musik direkt som gällde. Och där var det främst Bill Evans klanger som gav inspiration.   Kjell Sundling har en unik känsla för harmonier, klanger, och en långt driven teknik på sitt instrument.   I närmare 30 år har Kjell spelat med Sundsvalls Big Band. Även om han gärna drar ett par chorus i en standardlåt, så är det i den fria formens jazzmusik, som han känner sig mest hemma. Helst med sina kompisar i bandet Tip-Top-Kaffepojkarna.   Kjell Sundling 5/7 1946 - 26/6 2004.   En Jazzens Gigant - Sundsvalls Gitarrist   Kjell Sundling var född den 5 juli 1946. Han växte upp på Åmon i Njurundabommen. Efter avslutad skolgång började han arbeta som springgrabb på Skandiatransport i Sundsvall. Med tiden kom han att få mera kvalificerade uppgifter. Avancemanget ledde till en tjänst som speditör med inriktning på exportverksamhet. När Skandiatransport lade ner sin verksamhet i Sundsvall i början av 1980-talet började Kjell direkt en liknande tjänst på ASG-flyg på Midlanda.   Kjell Sundling växte upp i ett musikaliskt hem där fadern Sixten hanterade dragspelet med skicklighet och elegans. I tioårsåldern kom Kjell för första gången i kontakt med en gitarr. Efter några "hallelujaknäppar" kom han på, att det gick att ta betydligt intressantare ackord om man använde alla fingrarna, s.k. barréackord och plektrum. Kjell var helt självlärd och de få lektioner han tog var för Njurundagrabbarna Bosse Sylvén och Göran Thelberg.   Han övade mycket och efter en mycket kort tid blev hans färdigheter så stora att han erbjöds engagemang i ett populärt lokalband, Hasse Sjöboms Kvartett, som spelade regelbundet på IOGT:s lördagsdanser. Kjell visade redan då att han skulle bli något utöver det vanliga.   I Kjells musiserande fanns nyfikenheten och framåtandan som många av dagens jazzmusiker borde ta efter. Han gick sin egen väg med studier av gitarrens storheter. Kjell skapade en personlig stil på instrumentet som blivit omtalat långt utanför Sundsvalls gränser. Bland annat utvecklade han Wes Montgomerys oktavspel till en egen specialitet som alltid fick lyssnarna att förvånat höja på ögonbrynen. Kjell var en harmonikens mästare och tveklöst en av de allra bästa jazzgitarristerna i Sverige.   En period i karriären spelade Kjell i de mest skilda miljöer med bred variation på musiken men ledsnade och återgisk till jazzmusiken med hundraprocentigt engagemang. Jazzen gav honom den största möjligheten att utvecklad både musikaliskt och instrumentalt.   Under årens lopp har Kjell fått anbud från olika håll om att spela på heltid, men alltid avböjt med motiveringen: "Man behöver den motpol till musiken som ett dagligt civilt arbete ger, Fast visst skulle det vara kul att periodvis spela på heltid. Men något ytkesinriktat spelande tror jag inte passar mig". På den punkten var han bestämd.   Kjell var trots sin virtuositet och genialitet mycket ödmjuk och som musiker fjärran från högfärdighet. Han yttrade aldrig något negativt om en medmänniska eller musikant. Tvärtom hade han alltid ett gott ord över för alla. Han hade ett öppet sinne för all slags musik och accepterade alla former utan nedgörande utlåtanden.   Kjell var uppskattad medlem i Sundsvall Big Band, Åke Larssons Sextett och Tip Top.   Tyvärr blev Kjell Sundling aldrig dokumenterad på skiva i eget namn. Källa: ST 6/7 2004 Vännerna Hans-Erik Bergman och Björn Berge TO JAZZ Allt om Sundsvalls Jazzklubb finns på klubbens hemsida. Klicka på Jazzklubben! STORBAND Sundsvall Big Band Updated:2003.10.18 / Foto Nevergreen Updated:2002.01.01 / Foto Blue Cats TO JAZZ TRADJAZZ Barfota Jazzmen Stenstans Stompers Sundsvalls Dixielanders/Hemsida Delta Seven Dixie Col TO JAZZ Swing och Modern Jazz Ulf Råbergs Orkester Sega Gubbar Åke Larssons Tip Top Kaffepojkarna Contemporary Mainstrean Quintet. RetMaRut «TO JAZZ« »TOP OF PAGE«

SUNDSVALL BIG BAND LITE HISTORIK Sundsvall Big Band firade 1999 30 år som storband.   Läs Björn Berges Hyllning till Sundsvall Big Band. Läs Intervju med Bertil Wahlgren. Big Bands nuvarande ledare. Sundsvall Big Band startade år 1969 under namnet Sundsvalls Storband med Rolf Pettersson som ledare/dirigent. Första framträdandet var till luciasoarén på Sundsvalls Teater söndagen den 30 november 1969. Bengt Danielsson, basist i bandet vid starten, berättar hur man kommer på idén att starta ett storband. - På hösten 1969 började några av oss att spela en kväll i veckan på Katrinelunds- skolan. Det var Rolf Pettersson som kom med förslaget att vi skulle starta ett storband. - De allra flesta i bandet hade varit aktiva musiker förr, men hade nu andra yrken. Vi började spela mest på skoj. Vi kunde inte ta för många engagemang, det var svårt för alla medlemmar att få ledigt till ett framträdande. Orkestern hade en imponerande blåssektion:5 saxofoner, 4 trumpeter, 4 tromboner och ett valthorn. Dessutom piano, bas och trummor. Bengt berättar vidare: - Det kostade pengar att hålla ett storband igång. Arrangemang till en låt kostade minst 50 kr. (Kostnad i dag 1999, cirka ? kr beroende på arr.). Åldersskillnaden i bandet var ganska stor, från 50 och ner till 17 år. Många intresseriktningar fanns också reprensenterade. - Vi hade det mesta på vår repertoar, från Count Basie, gospel, religiösa låtar till ren pop, så vi kunde faktiskt ställa upp på de flesta ställen. Sundsvalls Storband. Medlemmar 1969-1970 Saxofoner:   Erik Sundbom Jan Wredenberg Lars Agås Jan Lindblom Bert Åkesson             Trumpeter:   Runo Hamberg Weine Lundgren Bengt Persson Sten Nilsson               Tromboner:   Jan Westberg Rune Eriksson Lars-Göran Eriksson Bo Dereborn               Piano: Ruben Lindström   Bas: Bengt Danielsson   Trummor: Lars-Göran Månsson         Ledare/dirigent: Rolf Pettersson               Ledare under åren 1969-1999 Rolf Pettersson Urban Berg Ernie Englund Ulf Råberg Nuvarande ledare: Bertil Wahlgren Gästande ledare/repetitörer Kurt Järnberg Bosse Sylvén Lasse Samuelsson Fredrik Norén Örjan Fahlström Några gästsolister under åren ArneDomnerus Rune Gustavsson Georg Riedel Egil Johanssen Bosse Broberg                                   Benny Bailey Nisse Sandström Gunnar "Silja-Bloo" Nilsson Ove Lind                               Lars Erstrand Bosse Sylvén Lisa Linn Georgie Fame                 Svante Thuresson Claes Jansson Bertil Strandberg Ernie Englund Hayati Kafé                 Ann Kristin Hedmark Fredrik Norén Bengt Stark Roger Pontare Radio och TV SBB har medverkat i 4 TV-Program 1985 med Ernie Englund och div. gästartister samt 1986 i TV-Program med bl.a. Cyndee Peters.   Orkestern har även medverkat i ett antal radioprogram bl.a. I afton dans Lokala framträdanden. Några axplock Sundsvall/Härnösands Symfoniorkester. Populärkonsert i Hedbergska skolan sönd.16 feb.kl.19.30. Solister: Georg Riedel, Arne Domnerus och Rune Gustafsson. Medverkande: Sundsvalls Storband Program: Strauss: Ouv. till Läderlappen. Tjajkovskij: Ur Nötknäpparsviten. Bernstein: Potp. ur West Side Story. Råberg arr: Tribute to Duke, Hey Burney. Reidel: Gurido - Svit för symfoniorkester, storband och solistgrupp.   Alnö kyrka lördag 4 dec. 1982. Staffan Björklunds Popmässa. En mässa i tiden, om tiden och för tiden. Texten handlar om det hot, som ligger över världen genom atomkraften. Mässor har i alla tider fått vara människors rop till Gud om frälsning från faror och ondska. Staffan Björklund har klätt dessa böner och anrop i en gripande musikalisk dräkt, rikhaltig och omväxlande, med utnyttjande av storbandets alla resurser, i spännande och fyndiga kombinationer. Sundsvalls storband svarade för den instrumentala grunden, som blev lagd med bredd och briljans. Därtill kom Alnö kyrkokör, ungdomskör och barnkör. Solister: Elisabeth Modén och Bertil Stadling. Aftonen började med att Sundsvalls storband spelade tre stycken under ledning av Bertil Wahlgren, "Swing low, sweet chariot" i arrangemang av Sammy Nestiko, "Now I hear you", arrangerad av Ray Davies och "Fire and Brimstone", arrangör Ralph Gingery. Tre låtar som det svängde hårt om, en sådan musikalisk feeling har nog aldrig tidigare upplevts i Alnö kyrka.   Till sist kan nämnas att Sundsvall Big Band trivs på jazzklubben i Sundsvall, där känner man sig hemma.   Nuläget 2003 Sång:   Jan Pettersson                             Saxofoner:   Ulf Ödberg Bengt Fällgren Kurt Eriksson Arne Hofling Stig Åkerhielm                     Trumpeter:   Göte Eriksson Lars Johansson Sten Nilsson Per Svelander                       Tromboner:   Bertil Wahlgren Ingvar Näslund Björn Berge Margareta Hamouchi Jan Lindblom                   Piano:   Krister Vestling   Gitarr:   Kjell Sundling   Bas:   Jan Jönsson   Trummor:   Ove Lundberg   Tack till Sten Nilsson för arkivmaterial. «STORBAND» «TOP OF PAGE«

BJÖRN BERGES HYLLNING TILL SBB SUNDSVALL BIG BAND 30 ÅR Det är en märklig upplevelse att som blåsare sitta med en understämma i orkestersammanhang. En stämma som långt ifrån liknar melodistämman och som kan tyckas slingra sig ologiskt i den musikaliska väven, men som vid samspelet med de olika sektionerna får sin logiska förklaring. Plötsligt verkar ens egen spröda stämma vara den viktigaste och den som ger ackordet dess färg och lyster - stämman som ger ackordet en fläkt av vemod eller bildar ett brytackord och skickar musiken in i en ny tonart. Ungefär så känns det att sitta i ett storband med den klassiska sättningen och med 16 medmusikanter. I år blir det 30 år sedan musikläraren Rolf Pettersson inför stans 350-årsfirande samlade några jazzintresserade notläsare på Betlehemskyrkan och satte igång. Men det fattades flera stämmor och till dessa värvades dansmusiker och blåsare från Filadelfia och LV5. Som arrangör anlitades Claes Rosendahl, och med några uppfräschade standardarr hade man snart en mapp som räckte till en hel danskväll. Men några engagemang blev det inte. Inte ens på 350-års jubileet. Det har blåst många vindar sedan dess och stadens styrande har så småningom upptäckt värdet av att ha ett storband att briljera med vid högtidliga tillfällen. Föryngringsprocessen märktes också bland bandledare och repetitörer. Rolf Petterssons efterträdare hette Ulf Råberg och efter honom kom i tur och ordning Urban Berg, Ernie Englund och Bertil Wahlgren, som fortfarande leder bandet. Populär musik Storbandsmusik är i dag populärare än på länge, och den senaste upplagan av Sundsvall Big Band kan yvas över många uppskattade konserter i egen och andras regi. Gästsolisterna har också varit många, och mest tror vi publiken minns sångartister som "Silja-Bloo" Nilsson, Lisa Linn, Georgie Fame, Hayati Kafé och många fler. Berömda instrumentalister har det vimlat av framför solistmikrofonerna, eller vad säga om Arne Domnerus, Benny Baliy, Bosse Sylvén och Ernie Englund med flera. Den mest krävande gästrepetitören och solisten har nog Örjan Fahlström varit. Kanske också Lasse Samuelsson, som satte ribban mycket högt. Den minst krävande och den mest berömde var Ernie Wilkins, salig i åminnelse. Det kanske var 15 år sedan. Denne Basie- legend trodde vi skulle ge oss några av hans egna Basie-arrangemang att nöta på. Men icke. Plötsligt satt vi med de modernaste be bop-arrangemang på notstället med indelningar och intervaller vi tidigare aldrig sett. Han mumlade något som ingen begrep - och stampade av. Hönsgård Att tala om hönsgård är det mildaste uttryck man kan använda när Ernie Wilkins för 15 år sedan försökte få Sundsvall Big Band att spela be bop. Men i stället för att sura och använda amerikanska kraftuttryck började Ernie Wilkins - denna gudabenådade solist och arrangör - att skratta. Han formligen vred sig av skratt och slog sig för knäna. Det tog flera timmar innan SBB fick upp ögonen för be bopens finesser, och först när Ernie Wilkins slutat skratta förstod vi att också vi förstod. Flera tv-framträdanden I radio och TV har Sundsvall Big Band förekommit vid flera tillfällen. En egen TV-serie med Ernie Englund som programledare och trumpetsolist sändes 1987. Den mest minnesvärda gästsolisten i detta sammanhang var den då 12-åriga trombonissan Gunhild Carling, som med stor ackuratess avverkade Tommy Dorseys paradnummer "I´m geting sentimental" i originaltonarten D-dur. Bara det en prestation. Med i stort sett oförändrad besättning sedan 1988 har SBB framträtt på dansrestauranger och på konsertestrader runt om i Norrland. Två medlemmar finns kvar sedan starten 1969 - trumpetaren Sten Nilsson och trombonisten Janne Lindblom. Ränderna går aldrig ur.       Björn Berge SUNDSVALL BIG BAND   TOP OF PAGE EN JAZZHISTORISK TILLBAKABLICK Man kan inte förstå jazzen utan att taga hänsyn till trenne betydelsefulla fakta beträffande dess tillkomst: "Den har skapats av negrer. Den har skapats av berusade negrer. Den har skapats av berusade negrer i bordellmiljö". Detta konstaterande kunde man ta del av i Erik Walles bok "Jazzen anfaller" utgiven på förlaget Natur och Kultur i Stockholm 1946. Till Sundsvall - eller rättare sagt - Timrå kom jazzen i organiserad form i november 1955 när klubben Birdland bildades med Åke Hallgren som ordförande. I Sundsvall hade man gjort flera igångsättningsförsök, men alla stupade på lokalfrågan. "Friends of Jazz" hette ett av försöken och "Sundsvalls Jazz- klubb" efterföljaren. Men i Sundsvall fanns ju dansrestaurangen Wivex, där direktör C A Claesson alltid hade en rikskänd kapellmästare på kontrakt och som spelade till ett lokalt komp. Och som alla vet var det jazzmusik man dansade efter på den tiden. "Dompan", Arne Domnerus minns när han som ung och grön blev engagerad av direktör Claesson att i ett halvår spela till dans ett par tre kvällar i veckan med ett lokalt komp som redan fanns på plats. Men efter tre månader fick Dompan lappsjuka, bröt kontraktet och åkte hem till Stockholm. Så småningom upplät direktör Claesson sitt danspalats till den ombildade Sundsvalls Jazzklubb, som där kunde bedriva sin jam- och klubbverksamhet. En av medlemmarna var Expressens före detta nöjesreporter Stig "Nalle" Nahlbom, som flitigt refererade verksamheten på sitt dåvarande arbete på Sundsvalls Tidning. Orkester Journalen fick också ta del av Nalles rapporter. I en artikel med rubriken "Jazz bland sågar" skriver han vad som händer på Wivex i Sundsvall. Nalle skriver att ett av de kontrakterade dansbanden bestod av ingen mindre än trumpetaren Peanuts Holland, kappelmästare. Sven Svedin från Sundsvall på tenorsax, Benne Flodström från Stockvik på trummor, Nisse Pettersson från Ånge, altsax och basisten Åke Nilsson från Edsbyn. På tisdagar, den dansfria kvällen på Wivex, anordnade Sundsvalls Jazzklubb jamsessions med gratis entré för alla spisarsugna. Bland de lokala musikerna på scenen förekom ofta Bernt Iggström och Arne Björklund, som ju i seg form förekommer än i dag. Men medlemsantalet började sjunka för den ambitiösa sundsvallsklubben och publikintresset vid tisdagkvällarnas jamsessions dalade långsamt. Och det berodde inte enbart på exklusiva gruppframträdanden av tre basar och trummor. Inte alls. Då som nu har dragharmonikan alltid spelat en viktig roll för publikintresset. Inte ens dragspelsorkestrar med Glenn Miller- arrangemang kunde hålla liv i klubben, som sakteliga gick sotdöden till mötes. Men den 12 februari 1962, när stiltjen i Sundsvalls jazzliv var total, började några svultna entusiaster röra om i jazzgrytan, och plötsligt började intresset svämma över sina bräddar och en ny jazzklubb såg dagens ljus. Pyton fick den heta och i styrelsen satt P E Andersson ordförande, Jan Bruér sekreterare och Ulf Smidt kassör. Under öppningskvällen på Wivex betalade 99 åhörare 5 kronor i inträde. Nu anordnade också klubben framträdanden av nationella och internationella grupper, där man bland annat kunde lyssna till Ben Webster, Eje Thelin, Gugge Hedrenius storband, Lasse Gullin, Rune Öfverman och Kurre Järnberg. Som husband fungerade Janne Wågberg, piano, Jakas Jönsson, bas och på trummor alternerade Roland Bollander och Åke Söderholm. Bland annat gjorde denna besättning en inspelning med den mycket begåvade tenoristen Börje Fredriksson. Förmodligen skedde denna inspelning i Sveriges Radios studio på Storgatan 23. XYZ-kvarten fungerade ofta som annonsforum för jazzklubben. I dag har man återfunnit tapen till denna inspelning som kommer att ingå i en samlings-CD med denne eminente tenorist. Detta berättar Jan Bruér, som numera arbetar åt Rikskonserter i Stockholm och som huvudsaklig sysselsättning har att dokumentera svensk jazzhistoria.   Jazzklubbens sorti från Wivex var en uppförstorad bagatell. En sönderslagen spegel på Wivex damtoalett blev upphovet till en konflikt med direktör Claesson, som inte skrädde orden och gav klubben respass. Året var 1965 och en något tilltufsad klubbledning fick nu flytta in i V6 gamla lokaler i Riksbankshuset. Men guldåren var förbi och när styrelsemedlemmarna nästan samtidigt flyttade från stan fanns ingen drivande kraft att hålla liv verksamheten. Klubben avsomnade stilla hösten -65.   Det tog cirka 14 år innan kultureliten i Sundsvall kom fram till att jazzmusik kanske ändå borde klassas som kulturyttring efter att dessförinnan helhjärtat anamat påståendet i rubriken till denna artikel. Därför skall kulturnämndens dåvarande ordförande Olle Näsman å det kraftigaste honoreras för sin djärvhet att upplåta teaterkaféet till den nybildade jazzklubben "Stamp In" med Åke Söderholm som främsta drivande kraft. Och det uppdämnda intresset bland stadens jazzfantaster bubblade över, och varje måndag formligen dränktes den gamla ärevördiga teatern av spisare och glada amatörmusiker.   Allt var gratis och följaktligen slapp klubben betala några gager till musikerna, som alla spelade för sitt höga nöjes skull.   Visst är det annorlunda idag, med publikintresset är minst lika stort. Detta mycket tack vare nya lokaler och en styrelse som lägger stor vinning vid att engagera gräddan av Sveriges jazzproffs.   Och sponsorinslaget inte att förglömma. Må klubben leva i minst 45 år till!          Björn Berge Källa: Björn Berge och Dagbladet Sundsvall   TOP OF PAGE

BERTIL "BEPPE" WAHLGREN: SUNDSVALL BIG BANDS LEDARE Intervju med Bertil "Beppe" Wahlgren. Brasspedagog och Storbandsledare i Sundsvall. Bertil "Beppe" Wahlgren är född 1943 och uppvuxen i Ådalsmetropolen Kramfors. Där kom han tidigt i kontakt med musiken. Började spela Dragspel som många andra Ådalsbor. Sen blev det förutom Dragspel, Althorn, Trumpet, Ventilbasun och så småningom Trombon. Spelade i olika Dansorkestrar 1957-1972. Utbildade sig till musiklärare på Framnäs Musikskola 1972-1976 En tjänst som brasspedagog i Kommunala Musikskolan lockade "Beppe" till Sundsvall. Året var 1976. Under åren har "Beppe" lotsat många ungdomar genom storbandens snårigheter. 1978 tog "Beppe" över ledarskapet för Sundsvall Big Band efter Ernie Englund.   "Beppe" är också trombonist i regionstorbandet High Coast Jazz Orchestra, och Sundsvalls Symfoniorkester. 1. Hur gammal var Du när intresset för att spela ett instrument vaknade? - 3-4 år. 2. Varför blev det Dragspel och Brassinstrument? - Det var en nasare som gick omkring hemma som spelade dragspel och jag blev mer intresserad av dragspelet än det han sålde. Blås blev det senare när jazzintresset vaknade i 15-årsåldern. Några kompisar ville starta ett band med Bob Brookmeier/Stan Getz kvintett som förebilder och då behövdes ventilbasun och det föll på min lott att spela det. 3. Vad kostade Ditt första instrument? - Dragspel 50:- 4. Berätta lite om hur det var att gå i Kramfors Musikskola. Har Du något kul (speciellt) minne från den tiden? - De första lärarna jag hade jobbade på fabriken och undervisade på fritiden hemma i bostaden. Hos den förste hade vi t.o.m. orkesterspel hemma i vardagsrummet. Jag tror att det var dessa idealister som lade grunden till Kommunala Musikskolan. 5. Har Du någon favorit? a) Trombonist? b) Jazzmusiker? c) Storband? - Det finns så många bra musiker och orkestrar så det är hopplöst att försöka göra någon rangordning. Men jag tycker att svenska jazzmusiker och orkestrar står sig väldigt bra internationellt. 6. Du har spelat med många stora jazzstjärnor. Vem har gjort störst intryck? - Dick Oatts. Saxofonist från New York. 7. Ångrar Du flytten till Sundsvall? - Nej, Jag trivs bra här! 8. Om Du skulle utbilda Dig idag skulle Musiklärare vara lockande? - Svår fråga. Ja vet faktiskt inte. Det beror ju på vilka alternativ som finns. 9. Varför blev storbanden Din stora passion? - Jag fick i tonåren höra Count Basies och Quinzy Jones storband på parken hemma. Vi startade då ett storband själva. 10. Du har säkert någon önskedröm! Vem skulle Du vilja spela med? - Jag har alltid haft förmånen att få spela med bra musiker och har det fortfarande. Det är jag nöjd med. Tack "Beppe" och lycka till med Ditt arbete att sprida jazzens budskap. Sundsvall Big Band   TOP OF PAGE

NEVERGREEN Nevergreen Big Band The birth of the band Initativtagare och kapellmästare: Kjell Nord. "Njurundas musikprofil" Kjell Nord, träffade på hösten 1984 den spelsugne saxofonisten och tillika kyrkoherden Christer Åslundh. Båda var de eniga om att det spelades för lite storbands-jazz i Njurunda. Man beslutade därför att ändra på detta. Ett antal gamla lirare från trakten kontaktades och snart var den klassiska storbandssättningen klar. Dansant repertoar Bandets policy är att ha bra "Ballroom" repertoar och låtar som passar att spela på konsertestraden. I Nevergreens dansmapp ligger förutom de klassiska Basie och Millerarrangemangen, specialskrivna arrangemang på populära evergreens av bl.a Lars Samuelson och Björn Hedström. Nevergreen har också många arr. av bandets"egna" arrangörer: Sven Svedin och Kjell Nord. Konserter och andra spelningar Under åren har bandet spelat med ett flertal artister som Svante Thuresson, Berndt Egerbladh och Lasse Samuelson. Höst och vår medverkar bandet i det återkommande populära arrangemanget "Big Band Ballroom" i Sundsvall. Nevergreen är flitigt anlitade i skiftande sammanhang. Från friluftskonserter, jubilerande föreningar i fina salonger, Studenternas höst och vårbal, Folkparker eller stora dansrestauranger. Bandet har även framträtt i den berömda Blå hallen i Stockholm. Dock ännu inte på Nobelfesten. Förutom egna inspelningar har Nevergreen även medverkat på LP:n "Jazz i Sundsvall". Nevergreen har den klassiska storbandsbesättningen med 5 saxar, 8 brass och 3 komp. Dessutom har bandet en vokalist. Nuvarande besättning 2000.09.05.   Saxar: Hans Molander, Anders Malmström, Gösta Grefberg, Per-Einar Kåhrström och Mattias Eriksson   Trumpeter: Kjell Nord, Anders Östling, Runo Hamberg och Nils Ivrell   Tromboner: Hans G Blomkvist, Stig Johansson, Bengt E Swensson och Sven Olov Sandin   Piano: Håkan Kastbom   Gitarr: Janne Bäcklund   Bas: Jonas Sundqvist   Trummor: Kent Forsgren   Vocal: Pia Tjärnlund   Planerade Spelningar hösten 2000: sept. 16 Skansen Maj   sept. 30 Opalen Kvissleby   okt. 13 Skönsbergs FH   okt. 28 Sundsvalls FP (Ballroom)   nov. 24 Skönsbergs FH   dec. 9 Kårhuset (Nobelfesten)   Här en bild på Nevergreen Big Band. Klicka På Bild   Musikliv Storband BLUE CATS Blue Cats Medlemmar 1999-10-02   Ledare är Ulf Råberg Altsax: Carl-Erik Dahlberg Marie Ekenryd Birger Farm Åke Larsson Lennart Westin   Tenorsax: Stefan Paulsson Ulf Råberg Berndt Nordlund   Barytonsax: Björn Björnström   Klarinett: Göran Andersson   Trumpet: RunoHamberg Bo Lundmark Tina Norberg   Trombon: Anders Sundqvist Bengt-Eric Swensson Anders Ängebrink   Piano: Börje Wannerström   Gitarr: Göran Thelberg   Bas: Sören Vestman   Trummor: Orvar Kempe Musikliv Storband BARFOTA JAZZMEN. Sundsvalls mest välrenommerade jazzorkester i dag är Barfota Jazzmen. Denna orkester har en repertoar som för oss tillbaka till jazzens vagga, åren närmast före sekelskiftet. Barfotas ledare och eldsjäl är kornettisten Claes Ringqvist. Claes har gjort många resor till New Orleans och där grävt fram många ursprungliga arrangemang. Han har bl.a.hittat notskrifter som inte spelats tidigare.   Classe Ringqvist växte upp i Stockholm, under dixieepoken på 50-talet. "Jag tände direkt på den musiken, och gnistan finns kvar även om jag lyssnar på annan jazz och klassisk musik". «Storband» «Tradjazz» «Swing och Modern Jazz» «TOP OF PAGE»

POP Kändisar från förr: Brända Barn Gina Jacobi Shades of Orange Melodie MC                       Sundsvall i dag: Lokala Band 2000 Lokala Band (Se bandbanken)                 PopStad 99 Sundsvall var årets PopStad 1999.   Så här tyckte Radions P3. "1999 års PopStad har under en lång rad av år utvecklat en vital och levande lokalmusikscen med en imponerande stilmässig bredd. Den artistiska spännvidden har-tillsammans med 25-års jubilerande musikföreningen Pipeline, skivbolaget och remixare som Collén & Webb-bidragit till att P3 i dag beslutat att utse denna stad till 1999 års PopStad".   Vad är egentligen en PopStad? PopStad är ett årligt P3-evenemang, skapat av P3-producenten Maths Broborg och projektledaren Per Alexandersson. Idén är att varje år utse en PopStad, en stad som genom ett livligt och spirituellt musikliv profilerat sig och placerat sig på den svenska popkartan.   Enligt P3:s urvalskriterier har en PopStad en egen musikalisk profil, väl fungerande spelställen, driftiga och intresserade arrangörer, aktiva och innovativa skivbolag, musikanknutna eldsjälar och ett ungt hjärta. I en PopStad finns ett vitalt och spännande musikliv och både en bred bas av lokalt förankrad talang och riksbekanta namn. I en PopStad tas dessutom pop på allvar-utan att det blir för allvarligt. Lund var första PopStad 1996. Umeå var 1997 års PopStad. Eskiltuna 1998 års PopStad. 1999 års popstad var Sundsvall. Popstad 2000 är Malmö. 2001: Göteborg 2002: Skellefteå   PIPELINE   Pipeline, som formellt heter Sundsvalls Musikforum, är Sveriges älsta fungerande musikförening. När den bildades av entusiastiska musiker i september 1973 trodde nog ingen att föreningen skulle finnas kvar efter 25 år.   Räddningen kom i slutet av 70-talet då punken släpptes in och slutligen tog över. Flera av de som var med är fortfarande kvar i ledningen. De minns både roliga och tråkiga händelser. Mest roliga.   Ledningen tror på Pipelines framtid. Men: "Vi måste hitta nya sätt att jobba på. Vi kan inte bara sitta och boka band och tro att det ska komma folk automatiskt", säger en ansvarig. "Redan nu märker vi att det är svårare att få folk på konserterna. Konkurrensen från bland annat krogarna är tuff". Att sälja starköl till rockpubliken vill ingen av de ansvariga. "Då måste vi ha en åldersgräns och då stänger vi ute en del av målgruppen. De som är under 18 år måste också få komma in på våra arrangemang". I dag har Pipeline 450 medlemmar. När föreningen var som störst i början på 90-talet fanns det 2000 medlemmar.   Besök Pipeline på Hemsidan. Klicka HÄR! TOP OF PAGE

DANSBAND DANSMUSIK Dansens historia började mycket tidigt. Den är lika omfattande som mänsklighetens och följdaktligen är dansen i vår region lika gammal som de första bosättningarna. Där det finns människor finns det musik och där det finns musik har det alltid funnits dans.   Spelmansmusiken dominerade från början. Med den började den officiella dansen, den som organiserades på logar och dansbanor i byggden.   Under 1800-talet skedde en blandning mellan folkdansen och överklassens sällskapsdanser. Klassgränserna suddades ut alltmer under 1900-talet. Nu började världen påverka oss. Den afroamerikanska musiken spreds lavinartat och grep vilt omkring sig. Vi fick modedanser och därmed ett stort utbud musikstilar för att inte tala om klädmodet. Hela vår livsstil blev påverkad.   Lokalt tilltog intresset för både dans och musik. I takt med att kommunikationerna förbättrades nåddes vi av gästspel söderifrån som blev till stimulans för likala band. Grammofonen gjorde sitt intåg, den definitivt största landvinningen i branschen. Plötsligt blev dansmusiken allas egendom, den blev business. I Medelpad sköt intresset fart under 30-talet. I takt med att Folkets hus-rörelsen öppnade möjligheterna till offentlig dans stimulerades också bildandet av lokala orkestrar. Distriktet var väl försörjt med såväl dansställen som orkestrar. Vintersäsongen dominerades av danserna på Folkets hus och sommartid i folkparkerna. Att Folkets huslokalerna bidrog till den nya musikens snabba frammarsch står utom allt tvivel. Ändå blev det Wivex i Sundsvall som växte till den verkliga jätten. Under Claes Claessons ledning fick nöjespärlan mitt i Sundsvall riksrykte och gräddan av landets dansbandselit nötte scentiljorna till ortsbornas stora glädje. Det spreds en doft utav den stora världen. Jazzen var så här långt utan konkurrens som stilart på dansbanan men nya tider var på väg och dragspelet tystnade aldrig.   Under 50-talet höll jazzen stånd även om schlagern blev alltmer påträngande som underhållningsform. Modedanserna poppade upp men möttes skickligt av lokalbanden och dess publik. 40-talsmusikerna höll ännu så länge stånd men en utveckling var på väg och processen styrdes till en början från USA. Den kallades rock´n´roll och var en helt ny stilart.   Nu vaknade en helt ny musikgeneration. För första gången fick vi en utpräglad tonårsmusik med en egen musikrörelse och livsstil. Det skulle visa sig att det bara var början. Med expressfart rusade vi in i 60-talet. De stora barnkullarna från mitten av 40-talet revolterade mot vuxenvärlden och dess värderingar och musiken blev deras främsta vapen. Dansmusiken påverkades givetvis. Blue Bells från Sundsvall vann Sveriges Radios twistbandstävling men blev aldrig rikslikar. Den traditionela dansmusiken bytte ansikte. Poppen var här för att stanna och nöjesarrangörerna var med på noterna.   Ur 60-talet växte en ny musikgeneration fram och den kom att prägla 70-talet. Av Sundsvallsbanden blev Jonny Cutz riktigt stora med framgång på riksplanet men många andra lyckades väl i landsändan.   Branschen expanderade enormt under den här perioden och den moderna dansmusiken förändrades radikalt. Instrumenten blev mer avancerade, tekniken allt påtagligare och jazztraditionen släppte definitivt greppet. Det utvecklades en "mogenstil", en dansmusik riktad till folk över 30 år medan ungdomsmusiken gick sin egen väg.   På 80-talet gjorde datorerna sitt definitiva intåg i dansmusiken och lokalt fanns det band som snabbt tog till sig nymodigheterna.   På 90-talet är Sundsvallsbandet Martinez den orkester som har haft den största framgången på rikplanet.   Dansbandsamusiken är under alla förhållanden här för att stanna. Intresset för dansmusiken har nämligen aldrig varit större vilket inte minst 90-talets nya påfund; de stora dansgalorna. De kan dra upp till 10.000 personer ute i de stora tätorterna. För kallades det för non-stop-dans när arrangörerna lockade med flera dansorkestrar under en och samma kväll.   Den nya dansepoken domineras av megaband med busslaster teknik i bagaget och egna specialister bakom mixerborden. Det handlar om ambulerande danscikusar av kolossalformat i en allt hårdare konkurrens. Men mitt uppe i allt det mastodonta och teknikkrävande geschäftet finns det fortfarande plats för det lilla lokala hobbybandet, amatörerna. Inte nog med det. Dragspelet är tillbaka i populärmusiken.   Fakta Dansbandsbranchen En generationsväxling har skett. Yngre, poppigare band som Arvingarna, Barbados och Friends slår ut de äldre, Ett sätt att möta krisen är med vad som i branschen kallas "hela huset gungar": arrangörer samkör dansbandsscen, disko och pub för att locka yngre besökare. 300-400 dansband spelar på heltid. Totalt finns uppåt 2000 band. Varje helg spelar 7000-8000 dansbandsmusiker på scener runt om i Sverige. Gagerna kan skifta mellan 10 000 kronor och 60 000 kronor per kväll. Entréavgifterna har länge legat stilla, cirka 100 kronor kostar en dansbiljett. LOKALA BAND: Black Jack Intakt Martinez Mixers Nils Tores Svänzons Zlips     Gå till Radio Guld och Favoriter från förr.Klicka på GULD.   Där kan du läsa om och lyssna till musik från 50-60-70-talet. Dansband - Populärmusik.m.m. TOP OF PAGE

KÖRER Att sjunga tillsammans Alla stämmorna hittar rätt ton - och det känns i hela kroppen. Ett välbehag, en njutning som får huden att knottra sig och ögonen att tåras. Stressade muskler slappnar av och man glömmer hur trött och jäktad man kände sig när man samlade ihop noterna för att ge sig iväg till repetitionen.   En del människor går på bio, andra mediterar och väldigt många sjunger i kör. Gemensamt för alla är att de söker något; kalla det sinnesfrid, kulturupplevelse eller vad du vill, men det är tydligen ett mänskligt behov.   Körsång lär vara en av Sveriges största folkrörelser.   I Sundsvall är körlivet fast förankrat. Visst har Kjell Lönnå satt körsundsvall på kartan på ett sätt som ingen annan lyckats med, men Sundsvalls körliv är inte bara KFUM-kören och Sundsvalls Kammarkör. Ta till exempel Medelpads allmänna körförbund, MAKF, bildat för nittio år sedan och är med det ett av Sveriges allra älsta.   Särskilda förbund finns det också för frikyrkokörerna, Svenska kyrkans körer, manskörer och för barn-och ungdomskörer.   De många olika förbunden ger också en vink om vilket vitt begrepp "kör" är. Där ryms allt från teknisk svår skönsång till körteater.   Gemensamt för alla körerna är emellertid att medlemmarna har sången som sitt fritidsintersse. Sångaren kan lägga ner så mycke tid och engagemang den vill. Några föredrar att bara sjunga en gång i veckan, tittar inte på noterna hemma och är nöjd med en eller ett par framträdanden per år. Andra körer sätter siktet högt och planerar, repeterar och arbetar stenhårt för Konserten.  Körer  Ledare Cantito Gungner Studentkör KFUM-Kören Manskör Midälvakören Manskör Mixkören Mousiké Nova Cantica Respons Sonettkören Spectra Gospelkör St Olofs Kammarkör Sundsvalls Kammarkör Sundsvalls Madrigalkör Sundsvalls Motettkör Sundsvalls Vokalensemble Sångfolket Tonica Tors Hammar kör       Carina Hauge-Rouass David Bodin Kjell Lönnå Jan Dahlgren Rigmor Berglund Anna-Lena Wigren Eva-Britt Fredheim Sigrid Åström Staffan Lindroth Astrid Olsson Helén Lundqvist-Dahlén Kjell Lönnå Stefan Groth Bo Ivarsson Staffan Lindroth Krister Vestling Carina Hauge-Rouass Gun Ericson       Dessutom har varje församling i statskyrkan och frikyrkan barn-ungdoms-och vuxenkörverksamhet. Musikskolan har Flickkörer och Gosskörer. Skolorna har ibland körer. Sundsvalls Flickkör och Aspiranterna ledare: Elisabeth Modén-Hallgren och Birgitta Thalén-Sundin. "Vi som inte kan sjunga"-körer ledare: Elisabeth M-H och Birgitta T-S. Medelpads Körförbund har periodvis nybörjarkör för manliga sångare "Killar kan" ledare: Stefan Groth. Fenomenet Kjell Lönnå Vad har påven, Desmond Tutu, Olof Palme, drottning Silvia, Birgit Nilsson och Carola gemensamt? Svar: Alla har de träffat Kjell Lönnå. Fråga folk var som helst i Sverige vad dom vet om Sundsvall. De flesta svarar: Kjell Lönnå.   Numera är Sundsvall synonymt med Kjell Lönnå för de flesta svenskar. Så är det i TV-åldern och Lönnå har närmanst blivit folkidol när han stått framför körer eller viftat igång allsång eller lekt lekar i televisionen.   En gång i tiden var han typograflärling, sedan teckningslärare, sedan musiklärare. Men mest körledare. Det var som körledare jag lärde känna Kjell Lönnå. På en körledarkurs på Sjövik Folkhögskola i början på 1960-talet. Han var då ledare för en Ungdomkör. Det hade börjat tidigt, i Elimkyrkan där pappa Titus var pastor och unge Kjell startade en ungdomskör. Framgången var lokal och blev snart allt mindre sakral. Så blev det Kammarkören och sedan KFUM-kören. I Sundsvall var Kjell Lönnå ett namn långt innan han visade sig i TV. Läraryrket dunstade bort för annat, han blev radioproducent - specialitet: andliga sånger - och sedan TV. Sina två körer har han fört runt världen, till både metropoler och påven. -Första gången vi träffade påven var i hans lägenhet. Han klev in i kören och sjöng med i Härlig är jorden. Det är en tysk melodi.   Snikna kritiker brukar då och då ilskna till över all hans popularitet men Folket älskar honom - för hans glädjes och musikalitets skull. Och även om det funnits locktoner bortifrån har Lönnå nästan envist, stannat kvar i Sundsvall, därmed dementerande påståendet att ingen blir profet i sin egen stad. Kjell Lönnå har blivit både det och ambassadör för Sundsvall. Och för körsången, denna märkliga och mäktiga folkrörelse numera. Ett par gånger under sitt liv har han funderat på att lämna Sundsvall; en gång för USA, sedan för Stockholm. Men det blev aldrig av.   År 2001 firar Kjell Lönnå 50 år som körledare. För 50 år sedan startade Kjell sin första ungdomskör. Då fanns bara två ungdomskörer i Sverige: en i Enskede också Kjells kör som först hette Elimkyrkans ungdomskör men sedan blev Sundsvalls. När han vid cirka 15 års ålder startade en av Sveriges första ungdomskörer kunde han knappast ens drömma om att han 47 år senare skulle stå som förbundsdirigent för Riksförbundet Svensk Körsång.   Vad har hänt Kjell Lönnå under de senaste 30 åren? Med och utan sina körer har han rest världen runt och sjungit och dirigerat. Drottningens födelsedag och Palmes begravning, Tahiti, Sydneys operahus, Chrystal Cathedral i Los Angeles, Rom, Honolulu. Ett 20-tal skivor, radio; ett hundratal tv-program, alla stora scener i Sverige; 5000 sångare i Skien i Norge, 3000 i Globen.   Att körsång kan gripa tag är känt. I Vadstena kloster började hela kören gråta. Det händer ibland att någon gör det: stämningen och musiken kan gripa tag. Men alla samtidigt....unikt. I slutet på februari 2001 firade Sundsvalls Kammarkör 35+-jubileum. Grattis Kjell Lönnå!     Läs mer om Kjell Lönnå på  Bonus Sidan Staffan Lindroth Bredden i Sundsvalls musikliv kan inte bättre demonstreras än om man placerar de två ledande körledarna bredvid varandra. Kjell Lönnå med sin breda om än aldrig enkla folklighet och Staffan Lindroth med sin upptäckariver, sina musikaliska experiment och nästan exklusivitet.   Staffan Lindroth är gediget musikaliskt skolad men framför allt en praktiker. Konsertprogrammen har ofta varit rena musiklextioner: okända verk av stora mästare, sällan framförda stycken, svensk folkmusik lika gärna som kubansk eller grekisk. Han har samarbetat med den store Theodorakis på den tiden denne var både vänster- och musikidol, han har rest till Kuba och andra ställen för att utforska den musikaliska kartan.   Inget tycks vara för okänt, än mindre för svårt för Lindroth; varje ny upptäckt är en utmaning och musiken något att ständigt förädla.   Som körkonsulent avlönad av landstinget har ha gjort mycket för musiken, alldeles särskilt körsången, inte bara i Sundsvall.   Många musikkvällar har haft en exklusivitet och egenart som förmodligen inte många tror en stad som Sundsvall om. Något av musiksnobb kan kanske anas i allt detta. Men alls icke. Det handlar i stället om äkta entusiasm, en spontan musikglädje, än större kärlek. De som under åren sjungit i någon av Staffan Lindroths körer blir snabbt entusiastiska när de påminner sig körledaren som inspiratör, en bullrande men ömsint musikalisk motor.   -Det är så viktigt att bli sedd, det är nog därför som det här priset är så roligt att få. Det konstaterade Staffan Lindroth när han i slutet av februari 2001 fick ta emot Sundsvalls Tidning och SCA Forest Products jubileumsstipendium. Ära, diplom, blommor och en prischeck på 20.000 kronor överlämnades till en påtagligt förtjust Lindroth. I juryns prismotivering heter det att Lindroth får priset för "en lång, gedigen och konstnärligt högstående insats som körledare och inspiratör i Sundsvalls och Västernorrlands musikliv". TOP OF PAGE

FOLKMUSIK Folkmusiken lever vidare. De gamla spelmännens huvudsakliga uppgift var att spela på logdanser och liknande. Då var spelmannen oftast ensam. Nästa steg i utvecklingen blev dansbanden. Fiolerna utökades med dragspel, banjo, mandolin, flöjt, klarinett m.m. Längre fram tillkom basinstrument.   Samtidigt öppnades en ny väg för fiolisterna. De bildade spelmanslag, som efterhand kunde bli ganska stora. De gamla spelmännen såg ibland med förakt på denna form av massmusik.   I Sundsvall och Medelpad finns idag många spelmanslag, med varierande grad av aktivitet.Här är några: Sundsvalls spelmanslag,..............   När Medelpads spelmansförbund bildades bestod det nästan helt av herrar, men nu är det annorlunda. Omkring hälften är flickor, yngre och äldre, ända upp emot pensionsåldern. Spelmansmusiken kommer att leva, återväxten är god.   Utbildning är ett nyckelord även för folkmusikens utövare. Därför anordnar spelmansförbundet årligen sedan 1975 ett tonläger på Ålsta folkhögskola. Det hålles i anslutning till sång-och musikstämman i Stöde, dit spelmän från hela landet kommer för att erövra den samspelsmedalj som förbundet satt upp.   En ny syn på folkmusiken börjar växa fram.För var det bara fiol som gällde och själva spelsättet skulle vara som de gamla spelmännens. Deras stråkföring var inte den allra bästa, viket gjorde att tonen fick en speciell karaktär, som ansågs representativ för spelmansmusiken. Många anser att så ska det vara. Men andra menar att man mycket väl kan spela de gamla låtarna - och naturligtvis även nya - med modernare teknik och andra instrument.   För skolorna har ett särskilt program utarbetats. Man har kopplat samman musiken med hembygdshistorien, visor, berättelser, klädkultur och mycket annat som kan bidra till att ge en levande bild av bygdekulturen för något hundratal år sedan. Detta ligger i linje med spelmansmusikens uppgift: att bevara det gamla och låta det leva vidare i nya former. TOP OF PAGE

KULTURSKOLA   Kulturskola för alla barn. Från första juli 1999 blev musikskolan, bildskolan och barnkulturcentrum Sundsvalls kulturskola. Sundsvall hänger på trenden sent omsider att bilda kulturskola. Kulturskolan ska inriktas på musik, bild, dans och drama och även i fortsättningen erbjuda frivilliga och kostnadsfria aktiviteter. Samtliga tjänster och resurser som fanns i musikskolan, bildskolan och barnkulturcentrum har flyttas över till den nya organisationen. Men enligt planerna ska heller inga nya pengar tillföras för exempelvis drama och dans, som i dag är mycket små.   Sundsvalls musikskola hade för några år sedan stor aktivitet på dans och dramasidan. Sen skar man bort i stort sett all undervisning på drama och lärarna blev erbjudna andra tjänster inom kommunen. Sundsvalls kommunala musikskola föddes 1959.   Musikskolan är till för alla. Det finns ingen trappstegsundervisning där barn sållas ut för att skapa en elit. Målsättningen är att alla barn som vill ska få spela ett instrument eller dansa.   Undervisningen är gratis, och dyrbara instrument hyrs ut till låga kostnader. Det här med att spela ett instrument kräver en hel del. Man måste öva, hålla reda på speltider och spelbok och vara lyhörd för lärarens instruktioner. Spelar man dessutom i ensemble går det inte att smita undan. Disciplin och koncentration är ett måste om det ska fungera.   I dag har nästan alla skolor med självaktning projekt i gång där musikskolan är inblandad. Klassorkestrar bildas redan på lågstadiet. Musikaler och chower sätts upp. Musiken får flöda fritt. Det gäller bara att hitta repertoarer och arrangemang som passar. Det ska låta bra, många ska kunna vara med utan att behöva vara virtuoser på sitt instrument. Eleverna måste tycka om musiken.   Nu handlar inte musikskolan enbart om musik. Dans och drama ingår numera i verksamheten. Nästa stora ämne som kommer är bildundervisning. Musikskolan förvandlas sakta men säkert till en kulturskola.   Elittänkandet unviks. Men visst finns det duktiga elever. Musikskolan är alltjämt en rekryteringsbas för blivande musiker.   Det finns tankar bakom alla projekt och alla små klassorkestrar och en stenhård styrning av instrumentval. Alla som vill får inte spela piano, för då blir det inga orkestrar. Fagottister, oboeister, och violinister behövs också.   Här finns en bild på Kulturskolans Träblåslärare Gör ett besök på Kulturskolans hemsida. Där finns det flera bilder. TOP OF PAGE

ÖVRIGT KARTLÄGGNING AV SUNDSVALLS MUSIKINDUSTRI Kartläggning av Sundsvalls musikindustri är klar. Allt började egentligen med kommunens kartläggning av Sundsvalls musikindustri som nu är klar. Den har tagits fram av Anders Melin, som arbetar både på Bonnier Music Scandinavia i Stockholm och är vd för Sidelake Productions i Sundsvall, samt Marianne Leek från Sundsvalls näringslivskontor.   Sundsvall bemöts med mycket stor respekt inom musikbranschen. Alla vet att här finns en hög standard. Den nya satsningen kommer att ytterligare öka respekten ock locka hit fler människor, säger Anders Melin.   Kartläggningen visar på en ökad omsättning hos majoriteten av bolagen, samtidigt som man ger flera konkreta förslag på hur man kan skapa nya arbetstillfällen och minska utflyttningen.   Bland de saker som redan är på gång finns ett produktions- och företagarhus på Nybrogatan där fyra lokala bolag samarbetar för att locka hit svenska och utländska artister. Det ska även stå modell för hela svenska musikbranschen avslöjar Anders Melin: Det här är något unikt. Precis som Trollhättan har sina inspelningsstudios ska Sundsvall bli känt för våra musikproduktionsbolag. Vi ska fungera som en marknadsföringsplattform för hela musikbranschen i Sundsvall. Det ska bli en mötesplats där lokala låtskrivare och producenter träffar nationella och internationella artister och kolegor.   Sundsvalls musikliv i siffror.   Det finns sju skivbolag men endast en anställd. Den gemensamma omsättningen ligger på 4,3 miljoner kronor, en minskning med 4,4 procent jämfört med 1997.   Kommunen har tre musikförlag, inga anställda, med total omsättning på 1,5 miljoner kronor, en ökning med 50 procent sedan 1997.   Sundsvall har sex produktionsbolag och en anställd. I år beräknar de tillsammans omsätta 2,1 miljoner kronor vilket är en ökning med 135 procent.   Sundsvall har 21 stycken inspelningsstudios med totalt 7,5 anställda och en omsättning på 3,4 miljoner kronor, en ökning med 18 procent sedan 1997.   Det finns sex musikaffärer som säljer instrument för 13,2 miljoner kronor.   Sundsvall har fem butiker som säljer CD-skivor vilket sysselsätter 10.5 anställda. Enligt beräkningar kommer Sundsvallsbor att köpa skivor för 20,6 miljoner kronor i år, en tydlig ökning på 6,8 procent sedan 1997.   Gatufesten är Sundsvalls enda riktigt stora festival. Den omsätter cirka sex miljoner kronor på musiksidan (ej restaurangdelen) och sysselsätter tre anställda.   Sundsvall har sex dansband, 31 anställda och en beräknad omsättning på 13,5 miljoner kronor.   11 aktiva bolag sysslar med ljud-, ljus- och scenuthyrning. Det finns 21,5 tjänster inom sektorn och i år beräknas omsättningen uppgå till 22 miljoner kronor. Fyra konsertlakaler med fyra anställda och gemensam omsättning på 4,5 miloner kronor, en ökning med 40,4 procent.   Källa: Vårt Sundsvall. Höst/vinter 1999. Informationstidning från Sundsvalls kommun.     Det finns en hemsida på Internet för Sundsvalls musikbransch. Mer information på Sundsvalls Musikindustri TOP OF PAGE

AKTUELLT   Sundsvalls bästa bluesband:  RetMaRut   Läs om Sundsvalls häftiga salsaband: Salsa Negra   Lokala Band: Så här ser banden ut på nätet. Lokala Band: Sök i Bandbanken.   Alla popband, rockband och dansband med självaktning har i dag en egen hemsida på Internet. Det har blivit   en viktig del av marknadsföringen och är ett bra sätt att hålla kontakt med beundrare och arrangörer.   Det finns många band i Sundsvall med omnejd och flera av dem har egna hemsidor på Internet. Det är allt från   dansband till tung rockmusik som finns representerade.   Jazzklubben - Måndagsjazzen TOP OF PAGE

Profilen Bertil "Rocken" Hedman 51 år gammal är Bertil Hedman från Sundsvall still rocking Tidigare hade Bertil en affär där han sålde t-shirts, och kom då i kontakt med de flesta lokala rockbanden i Sundsvall. En kontak som gav mersmak. Bertil har under de senaste tre åren dokumenterat Hordcarescenen, samt i stort sett alla lokala konserter på video. Han har också hjälpt till att anordna spelningar. 1999 fyllde Bertil jämna år och firade med en helkväll, "Bertil Rocken 1" på Pipeland. När BertilRocken 1 gick av stapeln löd underrubriken "mycket hårdare än Popstad", för att visa vad det rörde sig om för musik. Den 26 februari 2000 var det dags för "Bertil Rocken 2", med underrubriken "mycket, mycket, mycket hårdare än Popstad. Det var övervägande hardcore och punk, både från Sundsvall och övriga landet, men även ett lokalt rockband. BertilRocken 2 var en spelning mot rasism och främlingsfientlighet. Banden spelade helt ideellt - de fick bara reseersättning. Allt överskott gick till 5i12-rörelsen. Det är inte särskilt vanligt att människor i 50-års åldern lyssnar på rock. - I samband med att mina tre barn blev äldre, började jag åka runt med dem på olika rockkonserter, och intresset ökade. Ja vägrar att bli vuxen, säger Bertil Hedman med eftertryck. Magnus Sundberg Musikläraren och instrumentbyggaren Magnus Sundberg, Sundsvall är unik i Norden. Han är en av få i världen som tillverkar specialdesignade valthorn för barn. - Alla typer av instrument är vackra, det ligger ett hantverk som är nära konsten, säger han. Den lilla verkstaden på Bergsgatan i Sundsvall är inte stor bara 18 kvadratmeter. Arbetslampornas ljus reflekteras i instrumentdelar av mässing som är upphängda efter väggarna. Verkstaden är en plats som upptar mer och mer av Magnus tid. Sedan starten i Sundsvall 1989 har antalet jobb stadigt ökat. Han bygger valthorn och utför reparationer och service på de flesta blåsinstrument. Specialintresset är bleck. Varför bleckblås? - Det är kul att kunna, det är ett hantverk ingen längre kan. Vi har inga traditioner kvar att bygga instrument i Sverige. Under sin studenttid på Malmö Musikhögskola i slutet av 1980-talet började Magnus reparera instrument på fritiden. Det var då idén med valthorn föddes. - Det fanns inga bra valthorn som var anpassade för barn. Jag såg att det inte hade gjorts fullt ut och ville bygga komprimerade horn med de bästa delarna. När jag började fanns det bara jag och en annan tillverkare i världen. Han finns i Tyskland. Dit till bleckblåsets hemland har Magnus rest många gånger för studiebesök på fabriker och till andra instrumentbyggare. - Att bygga ett valthorn är en tidsödande procedur. Tillvägagångssättet att bocka mässingrör till blåsinstrument innebär att man först gör röret konformigt och sedan fyller det med bly. Därefter formas och knackas det till rätta. En process som är tidsödande. Den första prototypen var klar 1989. Nu har det blivit 17 Sundbergshorn av egen design och högsta kvalité. De flesta har köpts av institutioner och yrkesmusiker. För tillfället arbetar Magnus med ett specialdesignat valthorn till Kammarorkestern i Sundsvall. Märker du någon skillnad på valthornen? - Ja skulle tro att de låter likadant allihop, säger han efter en stunds eftertanke. Magnus arbetar fyra dagar i veckan som Musiklärare på Kulturskolan i Sundsvall. Han är bleckblåslärare och är i grunden trombonist, men undervisar även i trumpet, tuba och valthorn. Hur får man ljud i ett bleckblåsinstrument? - Många nybörjarelever är otroligt duktiga på att snabbt hitta rätt. Det är bland de första ljud som ett barn lär sig, de är bara att prutta med läpparna. Källa: Magnus Sundberg. Dagbladet Nya Samhället. TOP OF PAGE

SALSA NEGRA

I början av hösten 1998 träffades en grupp musiker från olika områden. Lärare, professionella, studerande, osv.
Alla med samma mål, att starta ett musikaliskt projekt som skulle ändra deras dagliga rutin.
Det första i sitt slag i Sundsvall. Projektet började som ett experiment och blev väldigt attraktivt för ungdomar och människor som deltar i Sundsvalls kulturliv.

SALSA NEGRA är inte bara en grupp musiker som spelar melodier och afro- karibisk- amerikanska rytmer.
Det är den enda grupp som spelar salsa i Sundsvall. Den första som startade salsakurser i Sundsvall var kubanen
Julio Espinal. Alla blev intresserade och ville lära sig, på grund av den popularitet som den här genren hade i hela
Sverige. Salsa, merengue, mambo, son, guaguancó, bugaloo och cha-cha-cha är några av de rytmer som den här
gruppen spelar. Gruppen består av nio svenskar, en chilenare, en bolivian och två colombianer.

SALSA NEGRA gör så att alla dansar, alla vill ryckas med av dessa harmoniska melodier, som bekräftar att
musiken har en enda identitet, ett universellt språk. Därför inbjuder vi er att njuta av,och på så vis bidraga till,
att främja det som gör oss friare och humanare...KONSTEN.

 
( Historisk referat )
Alberto Escobar M.

SALSA
Musik, dans, ett sätt att leva - och så kärlek. Latinska rytmer, rullande höfter och glädje. Salsa är musikstilen
som rört ihop den latinamerikanska musiken och jazzen till en mustig ljudsås.

Salsa, som på spanska också betyder sås, har en medryckande rytm. Ursprungslandet är Kuba.
Texterna handlar om kärlek, otrohet, vardagsliv och att ha roligt. Att dansa Salsa är ett krig, en duell mellan
mannen och kvinnan. Med det är mannen som bestämmer. Visst är det lite "macho", men så är kulturen på Kuba.
I vardagslivet ger man komplimanger till tjejerna varje dag: "vilka vackra ben du har, vilken snygg
klänning". Det är en vana. Får hon inte en komplimang en dag så blir hon orolig, säger Julio Espinal exkuban
och salsa-kung i Sundsvall.

Att hitta salsamusik på skiva före 1970 i Sverige var inte lätt. Det fanns inga i butikerna. Salsamusiken kom
först till Sverige med chilenska flyktingar på 70-talet. När sedan Sovjetunionen föll, flydde en hel del kubaner
till Sverige. Med dem kom också salsamusiken.

Ett är säkert. Salsan har kommit till Sundsvall för att stanna.

SALSA NEGRA