Folket Kring Ådalens Mississippi
Bröderna Grönstedt från Lugnviksstrand:
Karl
Ture, Gösta och
Erling
Mer om släkten Grönstedt: Karl
Gustav
Grönstedt
Bo Harry
Sandin
Eric "Pelle"
Westin
August Gerhard Öberg
Hans-Erik Nääs
Dragspelets Gentleman från Lugnviksstrand
Bengt Gustaf Erling Grönstedt född på
Lugnviksstrand, Bjärtrå socken i Ångermanland.
Debuterade som dragspelssolist när han var 11 år.
Militärmusiker 1942-1945. Bedrev vidare studier
för Josef Briné. Blev juniormästare på
dragspel 1939. Debuterade i radio 1949. Har gjort turnéer
i
folkparkerna och har skrivit ett100-tal melodier. Bror till Karl
Grönstedt.
I 30-talets Ådalen var det vanligt att unga pojkar arbetade
på fabriken eller sågen. Men icke Erling
Grönstedt. Han hade liksom storbrosan Kalle fullt upp med att
skriva svensk dragspelshistoria.
Det kom en tid med ransonering på kaffe och brännvin,
men inte på dragspelsmusik. Grönstedt
blev ett fint märke även på dragspelsmusik, tidigare
även på cognac. En släkting till bröderna
startade tidigare i historien Grönstedts cognac.
Erling var 12 år och påhejad av sin "dragspelstokiga"
familj kom att ställa upp i SM för juniorer.
Året var 1935 på Auditorum i Stockholm. Han blev trea
före bl.a. Lill-Arne Jakobsson och
Lill-Arne Söderberg, som sedemera skulle göra sig stora
namn i branchen. Året därpå tog Erling
sin revansch och blev svensk juniormästare.
År 1942 snodde han värvning i musikkompaniet på I
21 i Sollefteå, som klarinettist. Den
musikaliska grund han fick där skulle han få god nytta av
som dragspelare och kompositör.
När han muckat och fått på sig civila kläder
väntade de stora folkparkerna.
Erling kom en tid att spela med storbrosan Kalle Grönstedt
orkester.
En tid turnerade Erling med den italienska varitéstjärnan
Catarina Valente. Han fick också
erbjudande att följa med till Frankrike. Så nära en
internationell karriär har han aldrig varit. Men
Ådalens stränder drog starkare. Erling kom att stanna
hemma och skriva. Låtar som "Norrlandstakter"
och "På Silverstig" Han kom att göra sig ett namn i
svenska dragspelares mappar.
Ofta sågs den passionerade fiskaren Erling Grönstedt
vid abborgrundet nere vid Granholmen,
en plats som han hade svårt att lämna.
Det skulle också bli turné med Herbert Landgren och
inhopp i Bengt Arne Wallins musical på
Maxim i Stockholm. Den vattenkammade gossen med snebenan, som vi sett
på juniorscenen, var
snart ikapp storebror Kalle och det ville inte säga lite, ty
Kalle var Nordisk mästare på dragspel!
Dragspelet som många kultursnobbar inte har ansetts som
rumsrent började så småningom passa
för de stilla kyrkorummen och då var Erling med. Han
sågs sitta och spela tillsammans med
Lars Gullin. Dragspel och saxofon, det passade i vilket rum som
helst.
På 1960-talet flyttade Erling med hustrun Birgit Bruno, hans
vokalist i många år, in på Gruvbacken
i Stockholm. Och på 1990-talet lämnade han Stockholm
för att bosätta sig Härnösand. Sommartid
dyker Erling ofta upp i sina hemtrakter. Föräldrahemmet
på "Stranna" i Ådalen är kvar. Ådalens
stränder likaså. Här trivs han, med en underbar
utsikt över älven, och sitt målande.
Han har samlat på sig en hel del gamla spel. Tjugoåtta
stycken. Tyvärr har tjuvar varit framme
Dragspel för en kvarts miljon är borta. I samlingen fanns
ett treradigt som GustavV:s
trädgårdsmästare lär ha haft.
Turnéminnen har han. Av kaminuppvärmda danshak, frusna
ben, "Stardust" och twist, folkpark
och brygga. Det är knappast överord att påstå
att det trogna artistparet bidrog till att göra svenska
folket dansant.
Men var håller dragspelsmusiken hus i dag i radio och TV.
Dragspelet är diskriminerat,
gammeldansen saknas nästan helt.
Men dragspelsmusik finns att lyssna på CD. År 2001 gav
Erling ut en CD med 30 låtar och med en
speltid på 73 min. Delar av hans produktion finns med. Erling
Grönstedts mest kända låt är
"Kaffetåren".
Den var nästan en landsplåga och spelades ofta i
Frukostklubben, det populära radioprogrammet under
åren 1946-1967. Erling tycker själv att det är hans
sämsta låt, och därför finns inte den kända
refrängen
med på den här cd-skivan.
Erlings favoritlåt är "Det gamla speluret". Men han har
också en lugn vals som han känner mycket för.
Den heter "Måvikens ros". Måviken ligger i
Nordingrå, och när Erling en gång i tiden
komponerade
den melodin så skulle den ha ett namn.
Då trädde hans mamma in i bilden. Hon sa att han skulle
kalla den för "Måvikens ros" efter en vacker
flicka som bodde i Nordingrå.
Vid en prislåttävling som Sundsvalls Radio hade uppe i
Stöde i Medelpad, kom Erling tvåa med låten
"Kom loss med oss". På första plats kom Erlings låt
"På sängkanten".
Låten "På sängkanten" har sin egen historia. Den var
så här: Det var en man uppe i Dalarna som
övade mycket. Han arbetade på ett järnbruk fem dar i
veckan. Lördag och söndag hade han för sig
själv.
På lördagmorgon satt han på sängkanten i sin
pyjamas och spelade dragspel hela dagen. Sen lade han sig.
På söndag samma sak, satte sig på sängkanten
och spelade hela dagen varefter han lade sig. Så gick dagarna.
Erling Grönstedts första cd heter "Dragspel ska
dé va´", och titeln är tagen från en av
LP-skivorna
som materialet kommer ifrån.
Man blir glad när man hör Erlings Grönstedts musik.
Ta t.ex.den ljusa och skira låten "På
Silvervåg".
Känns som en solig sommar dag i Ådalen med glitter
från Ångermanälvens vatten.
Det saknas något väsentligt i bilden av Erling
Grönstedt. Han har varit dragspelslärare i den
kommunala musikskolan i Stockholm i arton år, och har även
inlett ett förhållande till concertinan.
Källa:
Kraften från Norr, Erik Sjödin
Tidningen Ångermanland 5/3 2001
TV -1982. En dragspelskung och hans musik, ett program om Karl
Grönstedt
Muntlig tradition
Berättelsen om en dragspelskung och hans musik
Karl "Kalle" Johan Grönstedt f.1912-02-18. d.1983-06-13.
Född i det fagra Ådalen. Självlärd
dragspelare,
om man undantar tre månader, då han fick lektioner av den
kände norske dragspelspedagogen Ottar Akre
i Oslo. Började spela dansmusik som 12-åring. Bl.a. var
han med i ett kapell, som kallade sig "Jazzando",
eftersom orkestern blivit förstärkt med såväl
banjo, saxofon som slagverk. Kom till Stockholm i början av
1930-talet och spelade på olika teatrar. På sommaren vid
Vanadis-teatern och på vintern bl.a. på restaurang
Kaiserhof. Flera vintersäsonger återfanns Kalle
Grönstedts kapell också på danssalongen Virveln.
Blev svensk dragspelsmästare 1933. Han hade egen orkester.
Mellan 1936 och -41 var han åter bosatt i
Ådalen, varifrån han gick ut på turnéer med
en orkester, som spelade till dans runt om i Norrland.
Startade ett Musikförlag i Stockholm som gav ut dragspelsmusik.
Grönstedts Musikförlag. Ejnar
Westling-stipendiat 1978. Som utövande musiker har han gjort sig
känd inte minst genom de en gång så
enormt populära och publikdragande dragspelstävlingarna.
Han har inte bara vunit ett tiotal mästerskap i
Norrland, han har dessutom hemfört ett tiotal första pris i
såväl svenska mästerskap som Nordisk Grand Prix.
Han har skrivit en lång rad kompositioner som "Månsken
över Ångermanälven", "Hoppa lätt", "Uppe med
tuppen", "Spelmansvalsen", "En afton i Ådalen" och "Tjo
flöjt". Bror till Erling Grönstedt.
Stockholm i början av 1980-talet.
En ensam man mitt i den myllrande storstadstrafiken. Han är
70 år och på väg till sitt arbete. Han är
anonym precis som alla andra i storstaden. Ändå är
han vad man kallar en kändis. Många av oss som
nått
medelåldern har mer än en gång dansat till och
njutit av hans musik i ordenshus, på utedansbanor eller
folkparker, där han spelat närmare ett halvt sekel. Mannen
som går till sitt arbete är Karl Grönstedt.
Här berättar Karl "Kalle" Grönstedt sin historia i början på 1980-talet.
Hemma på Lugnviksstrand eller "Stranna" som vi säjer,
där spelas det överallt i varenda stuga. På
Sandö
fanns ju dels hornorkester, så hade dom stråkorkester
på 15-16 man, dansorkester, dragspel och kvartetter.
Hela Ådalen vimlade föresten av orkestrar, jag tror
på den tiden så fanns det från Härnösand
till Sollefteå
närmare 50 dansorkestrar. Och hornorkestrar fanns det i
Härnösand, Utansjö, Kramfors, Lugnvik,
Väja Dynäs, Bollsta osv.
De första dragspelsåren
Jag började som dom flesta dragspelare gjort, vid 7 års
ålder. Att jag var 7 det vet jag för att jag gick i
första
klass i småskolan. Så hände det att jag fick utslag,
röda hund eller mässlingen. Då tänkte jag,
kanske skulle
det bli lite långsamt. Så jag provade på pappas
spel. Började fingra på det och fick väl till
någonting. Så kom
pappa och frågade om jag höll på att spela dragspel.
Jag svarade att jag höll på lite. Eftersom han höll
på själv
så tyckte han att det var roligt. Pappa spelade både
enradigt och tvåradigt durspel och fiol dessutom. Så
han
började undervisa mej lite så att jag kom igång. Jag
minns att jag satt på en pall och att han hade en
strumpsticka, så pekade han på den knappen, och den
knappen och det gick ju fort, jag kom fort över det
där.
Så började jag öva mej och jag var väl inne i
12-års åldern då fick jag mitt första
engagemang på
godtemplarlokalen. De var symöte varje torsdag och då fick
jag tio "kroner". Jag fick ibland spela på lördagar
och ibland på söndagar. Det fanns veckor som jag
"tjänade" 30 "kroner", och 1925 var det mycket pengar.
1926 då fick jag mitt första riktiga dragspel. Det kostade
600 "kroner". Och jag kom ihåg farfar sa: Köper
du ett spel för 600 "kroner". Du har ju kunnat köpa ett
torp för det i stället. Men att lira på ett torp var
väl inte
så mycket. Jag fortsatte och spela. Sedan startade jag en
orkester med dragspel och fiol, klarinett och saxofon.
På 1930-talets senare del hade jag faktiskt en orkester med 3
saxar, och dom spelade klarinetter, fiol och
trumpet, också fullt komp. Det lät trevligt. Och vi hade
även en refrängsångerska som hette Margit
Forsberg.
Hon var från Lugnvik. Högtalaranläggning hade vi
också skaffat, vi hade t.o.m skaffat oss en ståfela,
ståfiol,
och vi var dom enda som hade en på den tiden.
Orkestertiden
När jag började med dansmusiken var det brosan Ture som
fick bli trumslagare. Nu är han allmogespelman.
Nu ägna han sig åt fiol och gammelpolskor, o.s.v.
Nästa trumslagare blev Gösta, han bor i Göteborg, han
spelade sedemera bas. Det lärde han sig när han låg
på
regementet i Sollefteå. Där träffade han en jazzkille
som lärde honom bas ordentligt.
Tredje trumslagaren blev Erling. Sen så blev det han på
dragspel och klarinett. Så vi spela på. Pappa spelade
både durspel och vanligt liktonigt och fiol. Mamma sjöng
ju mycket. Det har varit musik hela tiden.
Jag kom ihåg när vi hade 8-mannaorkestern. Vi hade
repetition varje tisdag och torsdag. Sen när det blev
kaffepaus hade mamma bakat bullar, och hon fick ta med sig hela
plåten upp på "vindan" där vi höll till och
spela. När vi spelade där uppe så gungade det i hela
takkronan nere, som när vi vräkte på med
"Tigerragg".
Vi hade repetition på kvällarna. Det var
söndagkväll, fönstren stod öppna, och mycket folk
stod på landsvägen
och lyssnade, och ville komma in. Den ende som fick komma in, var en
gammal kompis till brosan Gösta,
Folke Wedin, skidåkaren i från "hemma" ( ifrån
Lugnviksstrand), sedemera Brännan. Nu är han polis
därnere i
Härnösand. Har varit i alla fall. Han hade
förmånen att få komma upp och lyssna och fick sitta
i soffan.
Och så fick han vara med på kaffekalaset han också.
Grönstedts Musikförlag
Om hur kom det sig att han startade ett eget musikförlag
berättar han följande.
Jaa.. jag är väl som alla andra dragspelare och
kompositörer, jag vill ha ut mina låtar. Och jag hade
gjort
några stycken som jag tyckte skulle lämpa sig för att
få i tryck. Så jag sprang runt stan och hade bl.a.
min
vals "Månsken över Ångermanälven" med mig. Men
det blev inget positivt av det. Jag vet att en
förläggare
han bjöd mig 25 kronor om jag kunde komponera om den så
att den blev lite mer tjo och tjim och fart på den.
Men den är en lugn och stilla vals. Den här
"Månskenet" hade jag gjort 1936. Jag satt i en eka och
rodde
från Sandö hem till Lugnviksstrand, satt och vissla
för mig själv (så visar Kalle hur han rodde med
armarna
och visslade). Jag fick ett tema, och gick upp och efter en timme var
"Månsken över Ångermanälven" klar.
Och sen har det som sagt var växt undan för undan. Jag har
kompositioner tror jag av dom flesta kända
svenska dragspelare, plus gammaldansmusik. Så har det liksom
fortsatt, och här sitter jag med mitt lager idag.
I bland så kommer det in folk i affären för att
köpa noter till en låt som dom har hört. Problemet
kunde vara
att dom inte kom ihåg vad låten heter. Då
händer det fiffiga i sammanhanget! Kalle tar fram ett
dragspel
som han har i affären, hänger på sig det 14-15 kilo
tunga spelet. Frågar kunden efter någon ledtråd,
t.ex.
något ord i titeln, om det är en vals, o.s.v. Så
spelar han en låt, och med stor sannolikhet träffar han
rätt med
första låten. Låten finns på noter,
låten finns i lagret, och kunden blir nöjd.
Dragspelstävlingarna
På förlaget finns en särskild hylla som tyder
på ett flitigt tävlande. Kalle berättar vidare:
De är från dragspelstävlingarnas tid. Från den
första lilla tävling 1928, till 1945 med svensk och
nordiska
mästerskap, och allt vad det hette på den tiden, Grand
Prix, o.s.v.
Det första lilla priset kan vara intressant. Jag har varit
med på flera andra tävlingar men då var det
penningpriser. Ibland 25 kronor, ibland 50 kronor. Som sagt det
här lilla priset fick jag 1928 och det var
på en tävling i Väja-Dynäs i Kramfors. Det var
skänkt av konsulinnan Ekman. Och det intressanta med den
tävlingen var att det var en kombinerad fiol-och
dragspelstävling. Den som var domare i den tävlingen
var
ingen mindre än den legendariske fiolspelmannen Jon Eric
Öst. Han sa att du ska få första pris för att
du
har gjort rätt för det. Men en sak ska jag säga dig.
Du har gjort ett fel! Du ska ha spelat fiol i stället dragspel.
Ja, sen så har tävlingar följt de var
juniormästerskap, andra mästerskap, kombinerade dam och
herrkamper
också. Det var mycket på den tiden. Så blev jag
inbjuden tilll ett Grand Prix här i Stockholm av den
legendariske arrangören Christiansson, som arrangerade alla
dessa stora tävlingar här, 1932 och då var jag
nere och blev 2:a på en tävling. Så kom jag tillbaka
året därpå -33 och blev 1:a. Och sen har jag varit
med
4 gånger här i Stockholm, 4 gånger i Göteborg,
Malmö och Örebro. Det har gått bra som du ser av
de
20 priserna, så är det 10 stycken ettor, så är
det tvåor och treor en en fyra också.
På frågan vilken sorts musik var det på dom
tävlingarna.
Ja det "va" lite blandat och diverse. Det var en del som kom
dragandes både med Chopin och Beethoven, och
de kanske inte "va" så lyckligt alla gånger, även om
de spelade bra så hamnade dom tyvärr på sista 7-8
på
ranglistan. Men mycket av det som skrivits för dragspel, den
tidens 30-40-tal, och de "va" ju av Pietro Deiro
(USA) och Pietro Frosini (USA). Och det var absolut deras rapsodier
och ouvertyrer som spelades.
Jag spelade själv "Tranquillo" utav Deiro. Det spelades
schlagerpotpurrier, Wienervalser, diverse saker,
marscher och blandat. Sen var det ju naturligtvis mycket
ekvilibristriska saker, som såg svårt ut, men kanske
inte var så svårt alla gånger, men det är
svårt i alla fall. Det gällde polkor i 16-delar och
ordentliga foxtrot av
Frosini som gick snabbt .Och eftersom publiken skulle döma
så blev det sådana låtar.
På frågan om dom här tävlingarna betytt
mycket för dig.
De har de gjort. Både för mej och många andra. Jag
vet att Andrew Walter sa en gång , när vi satt och
pratade, att utan just Christiansson som vi talade om tidigare,
så skulle vi aldrig ha varit "va" vi varit. När
vi kom ner var det för det första en väldig backning i
pressen. Alla morgontidningar hade ju en bild inne,
och de matchade den ene mot den andre, och att det fanns utmanare
också. Den collageristiska pressen
skrev och det var foton överallt. Ett par tre gånger var
det direktsändning uti radion. Farbror Sven var en
gång, Sigge Fürst en gång. De är ju klart, de
"va" inge TV, P2, P3, och allt sånt där. Och de var
väl "va"
folk satt och lyssnade på. De var ungefär som fotboll
gammalt tillbaks då vi mötte Danmark.
Turnérandet
Jag fick telefon från Björn Hådell, revykungen,
han hade Södra, och på sommaren hade han
Vanadislunden.
Han undrade om jag ville komma ner och spela som gårdsmusikant
i en pjäs. Thord Modén hade huvudrollen.
Och då gjorde ja de. Efter det blev jag erbjuden att åka
ut med ett gäng som hette Östermans Gastar och då
gjorde jag en lång turné, som startade i mitten av
augusti och höll på till början av december. Ja...
som de
kunde hända för turnéerande sällskap på
den tiden så blev vi ju "fastnandes" i Skellefteå i fyra
dar. Nettot
var väldigt bra men när vi skulle åka
därifrån så fanns det inget kvar. Det stod att vi
skulle bl.a. till Vindeln
och Moliden. Så stod det i tidningen (jag hade just vunnit
Svenska Mästerskapet) Svenska Mästaren kom
inte till utsålt hus. Men jag hade inte med det att göra,
"ja" var bara 21 år, och hade mitt gage 15 kronor
om dan. Vad skulle jag betala mat och husrum för? Men vi sparade
lite pengar i alla fall.
När tidningarna hade skrivet ner det där fick vi
vända. Kom längre in i landet och söderut genom
Jämtland.
Vi avslutade turnén vet jag i Värmland. Låg 14 dar
nere i Arvika. Det gick dåligt också. Jag minns att
jag
skulle få fri mat då men inga pengar. Dom hade
lånat av mej av vad jag tjänat på Vanadislunden
på sommaren.
580 kronor. Jag fick leva på mjölkchoklad och
smörgåsar med leverpastej, så att jag blev "le"
detta. Sen
slutade det med att jag kom upp till Stockholm de "va" 8-10 december.
Då sa en av turnéledarna när vi
stannade i korsningen Götagatan -Vasgatan. Det ligger ett hotell
häruppe, du kan hälsa från mej. Så kan du
bo där , det ordnar sej alltid. Sen har du ju två spel
så du kan ju gå till Farbrorn med det ena så
länge... Inte
visste jag va Farbrorn var... Men på Jäsken då sa
han... Men jag visste inte vad det var... Men vad Pantbanken
är det vet du väl, det ligger mitt emot. De gjorde jag
"nån" "da" efter och fick låna 150 kronor på de
där.
De "va" ju billigt att åka hem till Norrland. Jag kom hem och
hade lite pengar, ja 150 kronor minus tågbiljett,
så jag gav mamma 50 kronor, de "va" mycke pengar de. Så
var jag till två bekanta som skrev på en växel
åt
mej för 150 kronor. Jag kunde klara mej ner till Stockholm.
Där fick jag ett engagemang där jag bodde och
fick 500 kronor för två dagar så jag kunde lösa
växeln. Jag var på grön kvist igen.
Jag träffade -43 Rickard Dage på Kungsgatan. Han sa,
ska jag lägga upp en turné åt dej. Grabbarna
är
ute och gör bra med pengar. Du ska bara bocka dej ner och ta upp
dom,( Kalle visar och böjer sig ner) de är
ingen konst. Ja de sa han. Lägg upp en turné sa jag.
Så gjorde han det -43, och sen blev det ända in
på
50-talet sådana turnéer.
Ja kommer i håg -44 då Herbert Landgren kom in,
då var det när Tyskarna var uppe i Finnkriget. Dom
jagades bort och vi fick bara inhämta tillstånd, dag
för dag till dans. Jag kom ihåg det var snöigt och
besvärligt
Vi hade inte bil då utan vi åkte tåg och vi kom upp
till "nånting" som hette Hedenäset. "Å" vi
tänkte, här blir det
inställt, för det var så fruktansvärt med
snö. Bodde privat uppe i en gård. Herbert Landgren som var
plikttrogen
han sa att vi måste gå ner i alla fall. Så vi gick
ju ner och fick låna en kälke, där vi "la" basfiolen,
högtalarna
och dragspelet och allt sånt där. Vägen ner, vi
såg inte vägen, så vi kom in på ett
gärde. Då ropa Herbert,
nu är det stopp! Det är ett sånt där
snöskydd ivägen. Jag sa, vi får sparka ner det och
resa det i morgon. Men
det var ett djupt dike så Herbert försvann med kälken
över sej. Så hörde man hans röst: Faaan, vad jag
bröt mej
i magen Kalle! När vi så kom fram till lokalen, trodde man
inte sina ögon. Fullt hus en måndagkväll.
När vi åkte rälsbuss upp (Kalle skrattar) till den
där platsen, så var det Herbert, han var ju nyfiken
så han satt
och pratade med en gammal farbror där. Han sa: "De ä bra
nu" sa han "de ä konjak" Dom hade öppnat en
och så sa han: "Kalle han öppna och drack å han
levfte, å sen levfte vi allihop". Det var ju
måndagkväll, och det
fanns mycket. De var ju glada och trevliga allihop. Om dom kom ju
på skidor dom flesta hit.
Så det var väl ett litet minne av en turné
däruppe.
SDR. bildas
I april 1968 träffades Kalle Grönstedt och Elis Brandt
för att prata dragspel. De kom att tala om bristen på
dragspelsorganisationer i det i övrigt så organiserade
Organisationssverige. Kalle och Elis beslöt att pejla
intresset. Någon dag senare utgick ett stencilerat upprop till
de dragspelare som kunde tänkas vilja vara med
i ett förbundet. Den 29 september hölls det första
mötet. Sverige Dragspelares Riksförbund bildades.
Lennart Wärmell utsågs till ordförande medan
Karl-Erik Sandberg, Ebbe Jularbo, Sone Banger, Elis Brandt,
Karl Grönstedt och Lars Anner placerades på andra
styrelseposter. Det första årsmötet hölls i maj
1969.
Då hade även dragspelsfolk från landsorten
börjat söka sig till det nya förbundet.
Äkta hälften Karin
Kalle och Selma Katarina, Karin som hon kalas, gifte sig 1945. Hon
är också norrlänning. Född i Björna
i Ångermanland
På frågan det varit ensamt att vara gift men en
turnérande musiker svarar Karin. Det har inte varit
ensamt,
jag har ju i regel varit med på alla turnéer. Jag
körde bilen, skötte om kassan, sålde programblad.
Inte har
jag behövt sitta hemma så mycket som dom i regel får
göra musikerfruarna, utan jag hjälpte gärna till.
Det här med programblad försäljningen var något
som jag själv kom på och drev. Inkomsten, ja dom
kostade 25 öre på den tiden det var min egen business. Jag
kunde köpa en päls efter några år,
faktiskt,
det var inte så dumt.
Nu efter alla turnéer så är det sommarstället
i Stockholms skärgården som lockar. Och Kalle
instämmer.
Jag i min generation åker inte så ofta hem till
Ådalen tyvärr! Det blir så att bindningen mellan det
hela då
försvinner mer eller mindre när föräldrarna
är borta. Erling och broder Gösta har huset kvar på
"Stranna",
så att man kan komma in när man vill, man behöver
inte stå utanför grinden, utan det är bara kliva in
och
bli hälsad välkommen.
Epilog
Jag hörde Karl Grönstedts orkester live en gång.
En vacker sommarkväll i Ådalen, vid Storsjön i
Skog.
Ett härligt och gäng med spelglada musiker!. Med bl.a.
Giovanni Jaconelli på klarinett och saxofon.
"Månsken över Ångermanälven" är Karl
Grönstedts mest kända komposition i all ära.
Valsen är Kalles bestseller bland noter och var i början av
1980-talet uppe i 20 000 sålda ex.
Det är väldigt mycket för en dragspelsvals -
dragspelskomposition. En annan av mina
favoritvalser är: "En afton i Ådalen". Den skapar en
längtan till Ådalen, till det purpurfärgade
landet. När solen går ner bakom en molnbank över
älven. Man ser lagren av åsar och berg bortom varann.
Längst bort orange-svarta berg, sedan nyanser av tunnblå,
djupblå, grönblå, mörkblå. Ljusgrön
lövskog på
närmare håll och en svart granskogskant. Den dovt
skimmrande fjärden. Tillsammans får skiftningarna
en lilafärgad överton. Med samtidigt skapas ett vemod
över det Ådalen som varit.
Karl Grönstedt gick ur tiden den 13 juni 1983. Han
förblev Stockholmare livet ut. Men är begraven
i sin hemsocken i Ådalen, vid Bjärtrå sockenkyrka i
Ångermanland
Läs mer om släkten Grönstedt. Karl Gustav Grönstedt
Källa:
Från ett TV-program 1982. En dragspelskung och hans musik.
Stig Nahlbom. SDR:s första styrelse
SKAP, Föreningen Svenska Kompositörer Av Populärmuik:
Bengt Haslum
Muntlig tradition.
August Gerhard Öberg Månsken över Ångermanälven.
Det har varit allmänt känt att Karl Grönstedt varit
upphovsman till Månsken över Ångermanälven.
Från säker källa kan bara konstateras att så
inte är fallet. Den som egentligen skrev Månsken
över
Ångermanälven heter August Gerhard Öberg från
Lugnviksstrand. Varför Karl Grönstedt står som
kompositör kan vara att han skrev ner låten på
noter. Känt är att August inte kunde skriva noter.
Det finns även andra låtar av August Öberg, t ex.
Dragspelsglädje och Glada grabbar.
August fick också stimpengar för några av sina verk.
I ett TV-program från 1982. "En dragspelskung och hans
musik" berättar Karl Grönstedt hur
Månsken över Ångermanälven kom till:
Den här "Månskenet" hade jag gjort 1936. Jag satt i en
eka och rodde från "Sandöverken"?
( han menar nog från Sandö tvärs över älven
) hem till Lugnviksstrand, satt och vissla för mig
själv
( så visade Kalle hur han rodde med armarna och visslade ). Jag
fick ett tema, och gick upp och efter
en timme var "Månsken över Ångermanälven" klar.
Han nämner att han fick ett tema, var det hans eget eller fick han temat från någon annan?
Vad säger historien ur ett annat perspektiv.
En släkting till August Öberg berättar: Det är
helt säkert sant att Kalle skrev ner den.
Men i min historia så var det fler i båten! En hel del
dricka och en dragspelare, dvs August, med
en melodi som säkert vuxit fram under en lång tid
då. Och om jag bedömer det rätt är detta inte
en
"harmoni" som växer fram under en kort roddtur. Och de var nog
överens att Kalle skulle skriva ner
låten och lansera den, men jag tror inte att det var meningen
att Kalle skulle ta hela äran över låten.
Men historier kan få en annan lydelse med åren och ingen
av de två finns i livet. Men det vore väl
konstigt att en nyfunnen tremänning och hans mor berättar
samma historia som min mor och min
moster. Och att dessutom du påpekar detta utan att veta vad jag
vet. Träffade en äldre man på
Tynderö i somras (2003) som berättade att förr gjorde
man så här, någon skrev ner på noter vad
någon annan komponerat och så lanserade men det som sitt,
och vem kunde kontrollera, det fanns
inga demos etc som idag.
Men jag vet att August fick STIM-pengar så något avtal
hade han väl med Kalles bolag.
Vad är sanning?? Det stämmer inte med bilden av Kalle
Grönstedt. Han var inte känd för att
vara en som lurade folk. Kalle var en snäll person enligt
många människor som kände honom.
Det har berättats att Kalle alltid gjorde upp i förväg
med sina medmusiker. Han hade alltid en
överenskommelse med sina musiker om gaget. När de hade
kommit tillbaka till Stockholm efter
en turné, så kom en dag en av de musiker som varit med
på turnén upp till honom. Han ville då ha
ut semesterersättning för nämnda turné. Kalle
sa då att han de kommit överens om gaget i
förväg.
Och skulle han då betala ut semesterersättning till honom
så skulle de andra som var med komma
med samma krav. Personen tyckte då att det skulle stanna mellan
Kalle och honom. Men det gick
inte Kalle med på, utan han ringde upp de övriga som varit
med och erbjöd dessa att komma och
hämta ersättningen. Den turnén gick jag back
säger Kalle.
Hur var förhållandet mellan Bröderna
Grönstedt och August Öberg? De umgicks, och
August var också nere i Stockholm och hälsade på hos
Kalle och Erling. På den tiden hade Kalle
bara en etta. August fick då bo hos Erling som hade en
större lägenhet. Han fick också träffa
många kända dragspelarei Stockholm.
En sak är egendomligt. August nämnde aldrig någon
gång att han var den rätta kompositören
till "Månskenet". Annars var August rätt så
skrytsam, som när han hade varit i Stockholm med
dom stora dragspelsgrabbarna
Det kanske kan ha gått till på följande
sätt.
Kalle "köpte nog rättigheterna" till Månsken
över Ångermanälven av August.
Vad Kalle fick, var några tema av August som han skrev ner och
utvecklade till nämnda komposition.
Låtarna "Dragspelsglädje" och "Glada grabbar" fick
August hjälp av Erling Grönstedt att nedteckna
Detta är med stor säkerhet fastställt. Dessa
låtar fanns också utgivna på Karl Grönstedts
Förlag.
Det är många låtar bl.a. inom jazzen som har
kommit till på samma sätt, dvs. inte rätt
kompositör
har lanserat den som sin egen.
I början av 1900-talet började dragspelet tränga
undan fiolen från dansbanorna och Ådalen blev nu
dragspelsdistriktet framför andra. Dragspelslegenderna Hans-Erik
Nääs född i Sprängsviken och
Karl Grönstedt från Lugnviksstrand turnerade landet runt
med sina orketrar. Nu är både Nääs och
Grönstedt borta, men dragspelets traditioner förs vidare av
Jörgen Sundeqvist, uppväxt i Kramfors.
Hans-Erik Nääs föddes år 1910-02-27 i
Sprängsviken i Ådalen.
När Hans-Erik var nio år flyttade familjen till
Gällö i Jämtland. Där hans pappa arbetade
på sågverket
I Gällö fick han sin första kontakt med dragspelet.
Han fick låna ett dragspel av en granne och började
ta ut några valser på gehör. Familjen insåg
sonens talang och han fick eget dragspel. Från 14 års
ålder
blev dragspelet Hans-Eriks levebröd.
1933 flyttade man tillbaka till Ådalen. Familjen bosatte sig i Kramforstrakten.
Att man måste kuna läsa noter för att komma
framåt insåg Hans-Erik ganska snart. Med sin
utpräglade
energi gick det så bra att han började undervisa egna
elever i mitten av 1940-talet.
Hans-Erik Nääs kom med tiden att ge den unge Jörgen
Sundeqvist lektioner när denne var i 10 års
åldern. Jörgen har förvaltat arvet och utvecklat ett
modernare spelsätt. Jörgen betraktas av många som
en av Sveriges främste dragspelare, och han räknas till de
tio bästa dragspelarna i världen.
Hans-Erik ägnade också mycket av sin tid att komponera
och arrangera musik. Under sina sextio år
som musikant komponerade han mer än etthundra melodier. Han var
Kapellmästare med ett flertal
olika orkestrar. Han har medverkat i radio, TV och film och bl.a.
skrivit Vals i Tollare, Ådalsminnen,
Vals i månsken, Samba for me. Hans sista, kända, melodi
blev Hägerövalsen.
Han har medverkat vid ett 50-tal olika grammofoninspelningar.
Här följer några av Hans-Eriks Nääs Orkestrar.
Från ett häfte utgivit av Ångermanlands
Musikerförmedling, Avdelning I.
Omfattande orkerstrar i Härnösand, Sollefteå och
Kramfors med omnejd. Och med Karl Tallberg
som föreståndare, hämtas följande:
Hans Erik Nääs med sin från radio o.
turnéer välkända och populära Swingkvartett
borgar för
förstklassig dansmusik i modern stil. I kvartetten finner vi
övriga musiker:
Gösta Andersson, bas. En god musiker av första klass.
Kjell Rudolf. Gitarrist med stil, rytm och allt man önskar av en
sådan.
Teold Nääs. Batterist med swing, och en utpräglad
solist.
Ur Folkparkernas Artistförmedling, Stockholm. Artistkatalog 1954 hämtas följande:
Hans Erik Nääs Kvartett.
Bassisten Raye Berg
Gitarristen Berndt Öst
Sångaren Villiam Holmén som också spelar
trummor.
Modern och Gammal Dans Sång-Musik-Show
Hans-Erik Nääs orkester, Gålån. Kvartett
1958:
Hans-Erik Nääs, dragspel
Harry Wåhldal, contrabas
Sven Geys, gitarr
Rune Karlsson, slagverk
Erik "Pelle" Westin en av dragspelskungarna i Ådalen
berättar:
Sommaren 1979 åkte Kramfors Dragspelsklubb över till
Finland. Vi skulle medverka vid några
arrangemang därborta. Med var spelledaren och dragspelskungen
Hans-Erik Nääs. Med flyg från
Stockholm kom en annan dragspelskung nämligen Kalle
Grönstedt. Vi kom också att medverka i
Finlands radio. Hans-Erik och jag spelade bl.a. duett i en
komposition av Hans-Erik. Vi hade inget
arrangemang till låten, med Hans-Erik sa: "Du kan väl
hitta på en stämma". Och så fick jag några
stolpar. Jag tror att det gick bra i allafall.
Finland är dragspelsnationen framför andra. Folk var
alltid ute i god tid för att få plats till en konsert
och då var det stora lokaler det var fråga om. Och
konserterna möttes med stort allvar, det var inte nåt
hejsan-svejsan som det gärna blir vid dragspelsarrangemang
här hemma.
"Pelle" berättar vidare: Hans-Erik och jag var in på en
musikaffär där man sålde dragspel. De kom in
gamla gubbar direkt från jordbruksarbetet. Med valkiga och
skitiga händer spelade dom på dragspelen
som om dom inte skulle ha gjort annat i hela sitt liv. Så
kom det in en yngre grabb. Han tog ett dragspel
och spelade en tango av Pietro Frosini. Hans-Erik och jag var
förundrad, man trodde inte sina öron.
Grabben var strålande. Vi pös ut, för om dom
skulle känna igen oss så måste vi också spela.
Med stor sannolikhet hade vi gjort bort oss.
Kramfors Dragspelsklubb bildades 1969 och spelledare var
från början Hans-Erik Nääs.
Efter hans död har Erik "Pelle" Westin varit spelledare.
Under Hans-Erks sista levnadsår tilldelades han ett
konstnärsstipendium från SKAP
(föreningen Svenska kompositörer av populärmusik).
Hans-Erik Näss avled 1984-10-04. Han begravdes i
Härnösands Domkyrka.
Han vilar i vigd jord på Härnösands gamla
kykogård.
Till Hans-Erik Näss minne finns en minnesfond baserad
på grundval av den idealism och den
ambition att satsa på ungdom som alltid präglade Hans-Erik
Nääs. På detta sätt bevaras minnet av en
högt aktad musikant och vän som på sitt pianodragspel
kunde locka fram allt från gammaldans till pop.
Familjen Nääs hade sin fastighet Norrmäland 1.76 i Gålån, Bjärtrå
Familjen bestod av:
Torparen och Handlaren Erik August Nääs f. 1887-11-13. Rysk
u.såte (troligen från Nerpes, Finl).
gift 1909-10-30 med Emma Amanda f. Edin 1887-03-01 Sidensjö
Barn:
Nils Theold f. 1911-08-02 Gudmundrå
Spelade trummor
Musiker Hans-Erik f. 1910-02-27 Sprängsviken,
Gudmundrå
Hustrun Alva Maria f. Smeds 1910-06-26 Revsund, Jämtland
Dotter Ulla f. 1929-11-25
Ulla Nääs-Sundström spelade också dragspel.
Omkring åren 1937-38 bodde musikern Anders Valter Persson f.
Frostviken Jämtland 1914-09-25
inneboende hos familjen Nääs. Anders Valter är mer
känd som Andrew Walter.
|
Lars-Ivan's Hemsida |