ådalingen
Håll
Musiken igång
ådalingen |
Håll
Musiken igång |
|
Vad har följande personer för X-tra gemensamt?
Britta Byström - Jerry Engman - Hugo Langéen - Erik Rönmark
- Per Olof Sjögren.
Jo - alla har en gång varit elev i Sundsvalls Kommunala Musikskola (numera
Sundsvalls Kulturskola).
Kännetecken: Stor begåvning och ambition har gjort alla till utomordentligt goda musiker.
Instrument: Britta trumpet och komposition - Jerry klarinett och saxofon -
Hugo fagott och dragspel - Erik saxofon - Per Olof klarinett.
Läs mer: Vad hände efter de första spelåren?
Britta -Jerry - Hugo - Erik - Per-Olof
Foto: Tomas Karlsson
Britta Byström född på 1970-talet
Började spela trumpet för Thomas Gathe i Kommunala Musikskolan i
Sundsvall.
Hon spelade i Midälvaorkestern, SSWB (Sundsvall Symphonic Wind Band), LUS
(Läns Ungdoms Orkestern) och Nationsungdomsorkestern ( ett par år
).
Tidigt intresse för att skapa egen musik. Britta började skriva musik
till de
ensembler som hon medverkade i. Skrev även musik för små ensembler
som
framfördes av elever i Musikskolan.
Från STIM har hämtats följande:
Månadens tonsättare i februari 2003 - Britta Byström
Bland dem som komponerar konstmusik nu för tiden är det vanligt att
man
börjar relativt sent i livet. Många hinner fylla trettio innan de
påbörjar sin utbildning.
Britta Byström är i det avseendet ovanlig; hon påbörjade
sina kompositionsstudier
redan som fjortonåring och när hon var sexton vann hon en kompositionstävling
som anordnades av Umeå Symfoniorkester.
Britta Byström - faktaruta - Det var inget som var konstigt för mig,
att börja
komponera. Jag spelade trumpet i Kommunala musikskolan hemma i Sundsvall
och började skriva musik till de ensembler jag medverkade i. Jag plockade
idéer
lite varstans ifrån och resultatet blev nog ganska spretiga stycken.
Så träffade hon tonsättaren Mats Larsson Gothe och började
ta lektioner för
honom per korrespondens. Han entusiasmerade henne och öppnade hennes
öron för den moderna konstmusiken. Britta tyckte nästan allt
hon fick höra var
så bra och så märkvärdigt.
- Fast i dag är jag ungefär lika kritisk som jag då var okritisk.
Hon fortsatte sina kompositionsstudier på Kungliga Musikhögskolan
i Stockholm
för bland andra Pär Lindgren och Bent Sørensen. Hon tog sin
examen 2001.
Musikaliska visioner:
Britta berättar att hon har en musikalisk vision när hon komponerar,
ett slags
klingande fantasi som beskriver ett stämningsläge mot vilket hon
strävar.
Skulle hon någon gång närma sig den drar den sig genast undan
en bit och
kommer därför förmodligen att förbli en hägring.
Men det som egentligen driver henne att skriva musik är att hon tycker
att det är
så roligt, berättar hon och tillägger att hon annars skulle
sluta skriva på en gång.
Hon besväras inte av skrivkramp och säger att även hon inte
arbetar särskilt
snabbt kompenserar hon detta genom att arbeta mycket.
- Något jag uppskattar med komponerandet är att alltid få börja
på nytt. När ett
stycke är färdigt kan jag börja om från noll med något
helt annat.
Inspirationskällor:
Hennes influenser är skiftande. Huvuddelen av hennes produktion är
skriven för
orkester och hon ser själv influenser från Debussys orkestermusik.
J S Bach
finns där också, men knappast hörbart utan mer som inspirationskälla.
Ofta har
hon inspirerats av litteratur, som i slagverkskonserten "The Baron In The
Trees"
(inspirerad av Italo Calvinos roman "Klätterbaronen"), och någon
gång också
av bilder.
Hennes orkesterstycken beskriver ofta en färd genom ett ljudlandskap. Det
gör att
de ofta präglas av mjuka övergångar mellan de olika klingande
tillstånd hon gestaltar.
Men hon låter aldrig sina ljudlandskap bli för statiska.
- Jag vill inte att mina stycken ska kännas långa för lyssnaren.
Det får inte finnas
tråkiga partier. Jag hoppas att min musik ska uppfattas som skönklingande
och i
någon mån poetisk.
"Om man blivit av med sitt bagage"
Kammaropera av Britta Byström (musik) och Niklas Törnlund (libretto)
En man, en kvinna, ett slags ängel. Ett triangeldrama på en mellanstation:
ett tillstånd
mellan livet och något annat, i detta otänkbara är kärleken
tänkbar?
Och kan en ängel veta vad lycka är?
Britta Byströms och Niklas Törnlunds opera är en upptäcksfärd
i en annorlunda
dimension, en poetisk fantasi med stänk av mild absurd humor. Ensemblen
i den
timslånga föreställningen består av tre sångare
och tolv musiker.
Medverkande: Nordiaensemblen, Agneta Eichenhloz - sopran, Jan Nilsson - tenor,
Hans-Erik Sundström - bas, B Tommy Andersson - dirigent, Wilhelm Carlsson
- regi
Period: 12 - 27 februari 2004
Den 12 februari hade Brittas första opera premiär på Norrlands
Musik- och
Dansteater. En kammaropera som är beställd av Nordiaensemblen.
Den heter "Om man blivit av med sitt bagage", och handlingen har Britta
utvecklat tillsammans med librettisten Niklas Törnlund.
Redan innan hennes kammaropera haft premiär har hon kastat sig över
nästa
projekt. Ett stycke som ska användas till finalen i tävlingen Svenska
Dirigentpriset
och därefter ska det bli en trumpetkonsert för Urban Agnas och ett
stycke för
Stockholms Kammarbrass.
På frågan om vad hon skulle vilja förändra i svenskt musikliv
svarar Britta att
hon gärna skulle se att konstmusiken i högre grad var tillgänglig
för alla. Och vore
det så kanske vi skulle få se fler unga tonsättare inom svensk
konstmusik.
Mattias Franzén
Källa:
HYPERLINK: www.stim.se/stim/prod/stimsajt.nsf
*
Verena Jakobsen Barth intervju med trumpetaren Urban Agnas 13 mars, 2005 i
Oslo där han bl.a. säger:
Jag ska uruppföra en trumpetkonsert igen i höst med Uppsala Akademiska
Orkester,
som är en blandning av professionella musiker och amatörer. Konserten
är skriven
av Britta Byström som är väldigt populär idag. Hon har varit
månadens tonsättare
på radion i februari 2003.
Källa:
HYPERLINK: "http://www.sr.se/p2/opera/op040612.stm"
*
Svenska Sektionen av International Society for Contemporary Music.
Sverige representeras inom ISCM av den nationella sektionen samt den
associerade medlemssektionen Visby Internationella Tonsättarcentrum.
Varje år utser de svenska sektionerna varsin jury som vardera tar ut 6
verk.
Dessa skickas sedan till den internationella juryn, som värdlandet utsett,
och som
fastställer vilka verk som kommer att spelas på världsmusikdagarna.
Det finns en
lista över svenska tonsättare och verk uttagna för ISCM - festivalerna
1994-2005
Här endast år 2004
Schweiz , 2004
Svenska sektionen:
Jesper Nordin "Sleep now in the fire"
Mikael Edlund "Così Ballano I Cinghiali"
Kjell Perder "Chaosmos"
Ivo Nilsson "Rotorelief"
Karin Rehnqvist "On the Far Side"
Ylva Q Arkvik "De som Varit"
Visby Internationella Tonsättarcentrum:
Rolf Enström "Saxplock"
S Pat Simmerud "Frameworks"
Britta Byström "Strapats"
Madeleine Isaksson "Rooms"
Per Mårtensson "Flöjtkonsert"
Arne Mellnäs "Labyrinthos"
Källa:
http://www.editionsuecia.com
*
Britta Byström har något i Berwaldhallen i höst 2005. ( Östersjöfestivalen )
Källa:
"Bo Byström", fader och trombonist i ett flertal orkestrar i
Sundsvall
Hugo Langéen: fagottist - dragspel
Hugo Langéen våren 2005
Fagott är inget populärt instrument i Musikskolorna.
Fagottister blir allt sällsyntare i världen - och i Sundsvall.
Som andra yrkesgrupper har musiker interna skämt om vilka egenskaper som
utmärker underkategorierna - i det här fallet en typisk violinist,
flöjtist och så vidare.
De enda som ingen tycks ha ett ont ord att säga om är fagottisterna
- de beskrivs
i gammal humor alltid som godmodiga, prestigelösa och lättsamma.
Men kanske finns det en mer allmän koppling mellan musikerns sinnelag och
själva
instrumentets karaktär.
Fagottens klang är godmodig, trygg, lite nasal och diskret; lika vemodigt
kraftfull
när den briljerar i en tenorsång som humoristisk när den bollar
fram bastoner.
Om man kollar Disney-filmer är fagotten med hela tiden, fast folk inte
vet om det.
Fast Disney använder fagottens ljud i varenda tecknad film är det
få som nappar
och börjar spela.
Varför kan man fråga sig.
En orsak kan förstås vara att det krävs mycket arbete med att
färdigställa och
underhålla de dubbla rörbladen. Men även oboe har ett dubbelt
rör, och där
finns betydligt fler elever. Som Oboist spelar man mer melodier, och det finns
massor av poplåtar med oboesolon. Fagotten i orkester spelar mycket basstämmor.
Dels är en del grepp på fagotten inget för små händer,
särskilt höger hands grepp
kan vara svår för yngre elever med korta fingrar. Läraren bör
avgöra om det är
lämpligt att börja tidigt. Annars kan man vänta några terminer
med fagottspel och
spela något annat instrument under tiden. Men risken är då
stor att man fortsätter
på det alternativa instrumentet.
*
En som i alla fall började och inte ångrar det är Hugo Langéen
uppväxt i
Sundsvall och fick sin första musikutbildning vid Sundsvalls Musikskola.
Hugo Langéen är född i slutet av 1970-talet. Han började
i tioårsåldern
med fagott och dragspel. Fagotten blev så småningom huvudinstrumentet
och hans första lärare på detta instrument var Lars-Ivan Söderlund.
När Hugo gick i Sundsvalls Musikskola som grabb var han alltid den ende
fagottisten i alla orkestrar och ensembler.
Så småningom blev dåvarande solofagottisten i Sundsvalls
Kammarorkester,
Lennart Åkermark hans lärare, varefter han kom in på Kungliga
Musikhögskolan
i Stockholm där han studerade för Hans Samuelsson och Knut Sönstevold.
Efter en tid vid Musikhögskolan avbröt han studierna hösten
1999 för att åka
till Sarajevo via ett kulturprojekt från SIDA. Han och oboisten Daniel
Burstedt,
också han uppvuxen i Sundsvall Musikskola, undervisade i musikgymnasiet
där
och spelade i stadens symfoniorkester. Hugo som solofagottist i Sarajevos
Filharmoniska orkester.
Hemma igen hann han inte avsluta ubildningen förrän han fick sitt
nuvarande
arbete. Sedan 2001 är Hugo Langéen ansälld som alternerande
solofagottist i
Malmö Operaorkester.
Hugo berättar:
När jag skulle välja instrument ville jag spela dragspel. Men Elisabeth
Modén-Hallgren,
min granne som då var studierektor på Musikskolan, sa att det behövdes
fagotter.
Jag hoppade på, men bara om jag fick spela dragspel också. Och jag
fortsatte spela
tills jag började Musikhögskoln i Stockholm 1996. Dragspel var grymt
kul, men med
fagotten fick jag spela med andra.
I min generation var det fortfarande ganska god tillväxt på fagottister.
Nu börjar det
däremot märkas att tillväxten avtar. De som åker runt och
provspelar är samma
människor som när jag gjorde det, och så kommer det mycket folk
från utlandet.
Orkesterjobb är sällsynta och konkurrensen är oftast hård
även på fagott.
Som solofagottist i en Operaorkester lär jag mig mycket av att spela med
sångare.
De är duktiga på att frasera, att ta ut svängarna och verkligen
ge uttryck åt musiken.
Vi spelade Charlie Chaplin-musik en gång i Malmö och det var så
mycket fagott
så det var helt sjukt, säger Hugo Langéen.
Internt i en träblåssektion är basinstrumentet viktigast. Om
fagotten är orytmisk eller
instabil har de andra ingen grund att bygga på, hur skickliga de än
är.
I Sundsvalls Kultueskola finns det numera ingen fagottist. Hugos efterträdare
i ungdomsorkestrarna, Linus Berglund, flyttade från stan i höstas
för att plugga fagott.
Så just nu finns ingen som upprätthåller traditionen att vara
Sundsvalls ende
orkesterverksamme ungdomsfagottist.
Fältet är fritt. Det är bara att gå hem, kolla in en Disneyfilm och inspireras.
Tyvärr ligger fagottutbildningen nere just nu i Sundsvalls Kulturskola (våren -05).
Källa:
ST artikel 16/4-05 signerat Susanne Holmlund
Sundsvalls Orkesterförenings Konsert programblad 17/5-05
Muntlig tradition
Bilden från Erik Rönmarks Webbsida
http://www.erikronmark.com/
Erik Rönmark är född i slutet av 1970-talet.
Började spela saxofon för Peter Tjernberg i Sundsvalls Musikskola.
Orkesterspel i Midälvaorkerstern, ledare Lars-Ivan Söderlund
SSWB, ledare Thomas Gathe och Hansove Johansson
Flora Big Band, ledare Bertil "Beppe" Wahlgren och Ulf Wickberg
Under gymnasietiden medverkade Erik i en ensemble som framförde
musik av trumpetaren och tonsättaren Britta Byström, elev i
Sundsvalls Musikskolan.
Student 1995, Katrinelunds gymnasieskola, Sundsvall, 1995
År 1956 studier i USA, där saxofonen kom i första hand
Erik har utvecklat sitt saxofonspel enormt och har haft stor framgång
i
Amerika och Sverige.
Sparbanksstiftelsen Norrland - Kulturstipendium - Mottagare
Erik Rönmark, 27 år. Mycket ambitiös och utvecklingsbar musiker
som idag
utbildar sig vid University of Michigan i USA och blir prel i april 2004 Dr
i ...
UTBILDNING
Doctor of Musical Arts, The University of Michigan, 2004 Ann
Arbor,
Michigan, USA
Master of Music, Bowling Green State University, May 2001
Bowling Green,
Ohio, USA
Bachelor of Arts, Northern State University, May 1999, Summa
cum laude
Aberdeen, South Dakota, USA
Katrinelunds gymnasieskola, Sundsvall, 1995
UTMÄRKELSER
• Föreningssparbankens kulturstipendium, 2004
Läs mer om Erik Rönmark på hans webbsida: http://www.erikronmark.com/
Per Olof Sjögren född 1965. Uppvuxen i Sundsvall.
Per Olof var en mycket duktig klarinettist. Per Olofs morfar var Per Olof var klarinettist i Midälvaorkestern, SBO (Sundsvalls Blåsorkester)
Per Olof gick teknisk gymnasium på Västermalm. Per Olof Sjögren har familj och bor nu i Göteborg.
Det kom ett brev med två kassttband från en av mina tidigare elever.
Jag hade förmånen Hans Jerry Engman
är född 29/8 1967 i Sundsvall. Hallå i nothuvudet, Lars-Tudor! Hoppas att Du,
familjen och de andra roliga Sundsvalls-lirarna mår bra och går
ett fint Här har jag
upplevt en finfin vår, ända till för en vecka sedan. Då
var jag nämligen I morgon ska jag
i varje fall gå till farbror doktorn för att ta reda på vad
det kan vara - den Musik är
dock alltid ett glädjeämne, och jag har, som sagt var, till mycket
stor del Dig att Den 1-3 juni ska
vi på skolan dessutom arrangera kulturdagar med musik, dans, drama Dessförinnan
ska jag spela den 18:e maj för några engelsmän samt saxfon den
25:e maj Det var länge
sedan mina flottiga fingrar vidrörde en saxofon, men då jag har spelat
klarinett Det
första bandet innehåller Lars Gullins ”Aeros Aromatic Atomica
Suite” inspelad 1976,
Skönsbergs Folkets hus söndag 12 november 2006
Storyville and all that jazz:
Sundsvalls mässingsextett Det är märkligt att Storyville-andan lever kvar trots
att den New Orleanska
De sex lokala band som firade jazzens födelse i New Orleans
på söndag
Därför har Barfota jazzmen spelat in en cd, där all behållning
går till de
Det är lätt att under Barfota jazzmens framträdande föreställa
sig hur det
De flesta band som framträdde under söndagens maratonkonsert
höll
Källa: Björn Berge
Publicerad: Dagbladet 2006-11-21
• Sverige-Amerika-stiftelsens stipendium, 2000
• Sundsvalls kulturstipendium, 1997
• Kungliga musikaliska akademiens stipendium, 1996
• Finalist, North American Saxophone Alliance Competition, 2002
• Första pris, Coleman Chamber Music Competition, 2001
• Guldmedalj, Fischoff Chamber Music Competition, 2000
• 2nd International Competition – Adolphe Sax, 1998
• Concerto Competition vinnare, solist med Aberdeen Symphony, 1997
• Pi Kappa Lambda (musiksällskap), 1999
• National Dean's List, 1997-98, 1998-99
Boende på Slipgatan i Sundsvall under sin ungdomstid.
Spelade klarinett för Lars-Ivan Söderlund i Sundsvalls Musikskola.
Helgard Bylin. En av Njurundas stora musikpersonligheter. Ledare för
bl.a Stockviks Blåsorkester. Helgard var också Musiklärare
i Njurunda
kommun. Han spelade även klarinett i Sundsvall Symfoniorkester
och Sundsvalls Symfoniorkester.
Per Olof spelade 1:a klarinett med SBO vid resor till bl.a. Musikfestival-81
och 84 i Kristianstad. Till Sundsvalls vänort i Norge, Porsgrund 1983.
Som 19 åring flyttade han till Göteborg där han tog examen på
Chalmers
som Civilingenjör, inriktning kemi. Numera blir det inte så mycket
klarinettspel.
Han har varit med i en blåsorkester utanför Göteborg. Men
på grund av resor
i sitt arbete är det svårt att delta i någon regelbundet musikliv.
att undervisa Jerry Engman i klarinett och saxofonspel i Sundsvalls Musikskola
i slutet på
1970-talet och början av 1980-talet. Jerry var en mycket begåvad elev
och full av snillrika idéer.
Vi den tiden var jag ledare för Musikskolans Midälvaorkester och Sundsvalls
Blåsorkester och
Jerry var med som klarinettist och saxofonist. Jerry kallade mej alltid för
Lars-Tudor.
Jazzmusik var vårt stora intresse och ett ständigt samtalsämne.
En gång berättade han att han hade intervjuat Gerry Mulligan på
ett hotell.
Omkring år 1970 var han Boende på Albäcksgatan i Sundsvall
Efter gymnasietiden flyttade Jerry från Sundsvall och vi hade sporadisk
kontakt.
1994 var han bosatt i Uddevallatrakten och arbetade som lärare.
Uddevalla
19940508
Det finns tillfällen
när Mr. Engman lämnar de djupa skogarna och går på Uddeduddevallallas
gator som en vanlig tönt.
Efter en sådan promenad har jag fixat några kassettband och översänder
härmed - som
utlovat var - några musikaliska pärlor, varom mera sedan.
sommarlov till mötes. Jag kan tänka mig, att det blir en liten tripp
till de ångermanländska
hemtrakterna, och det är nog ingen dum idé, förutsatt att vädret
blir trevligt.
i Göteborg för att se den traditionsenliga Chalmerscortégen,
och blev dålig å det grövsta.
Då mitt dryckesintag inskränkte sig till fyra glas öl och en
kopp kaffe torde detta knappast
ha varit boven i dramat, men faktum är att jag blev så illamående
och trött att jag fick
ta första bästa buss till Uddevalla och bädda ner mig. Tråkigt
nog var Götebotgs gator fulla
av elever som elakt nog velat tolka denna opasslighet till något annat
- mycket pinsamt.
gångna veckan har innehållit mycket yrsel och illamående.
Förmodligen mådde jag helt enkelt
bättre än vad jag förtjänade och drabbades därför
av den gåtfulla taiwanesiska träskfebern.
tacka för detta. Efter riktigt tunga blä-dagar i skolan brukar jag
plinka på musiksalens
flygel istället för att gå omkring och vara grinig.
och andra kulturyttringar. I mån av tid ska vi försöka fixa
en jazzoktett med trumpet,
tombon, alt-, tenor- och barytonsaxofon samt tre komp, men om vi inte hinner
med
detta blir det i varje fall en jazzhörna med Gullins gamle trumpetare,
Göran Mannheimer,
på piano och undertecknad på bas.
på skolans vårbal - det blir nog kul!
med Uddevallas Kammarorkester en tid, är förhoppningsvis embouchuren
nogotsånär
intakt - det är ju ändå fegt att hålla på och öva,
eller hur?
Nåväl, som du kommer att uptäcka, har jag här bifogat tvenne
kassettband
med en del trevlig lyssning.
med bl.a. Jan Allan, Domnérus, Bengt Hallberg och Georg Riedel i bandet.
Stycke nummer 2,
”Toka Voka Oka Boka” var det sista Gullin skrev - ett underbart, äktsvenskt
stycke. Till det
kommer styckena 4 och 5 som spelades in 1972 resp. 1973. För att avsluta
sidan 1
har jag bandat ”Late Date”, somspelades in den 25/8 1953 med musiker
som
Zoot Sims, Lee Konitz, Conte Candoli och Frank Rosolino.
Samma grupp inleder sidan 2 med ”Dedicated to Lee”, varefter Du för
höra en annan
konstellation spela ”Fedja”, den ljuvliga ”Ma” samt ”
Perntz” från den 31:a maj 1956.
Det är kanske signifikant för Gullins dåvarande tillvaro, att
”Ma” är tillägnad en psykolog
och ”Perntz” en läkare. Därdefter följer en intressant
inspelning av ”Danny´s Dream” från
Stockholms konserthus den 25:e april 1955. Det var en hyllningskonsert till
den nyligen
bortgångne Charlie Parker, varvid Gullin tilldelades Orkesterjournalens
första Gyllene Skivan.
Några månader senare, den 15/10 samma år, befann sig Lars
Gullin i Stuutgart, där
han gjorde denna vackra, version av ”Lover Man” med bl.a. Chet Baker
och pianisten
Dick Twardzik, som sex dagar senare, endast 24 år gammal, hittades död
på ett hotellrum
i Paris till följd av en heroinöverdos.
Sedan följer en trioversion av Parkers ”Billie´s Bounce”
med Jan Allan, Red Mitchell och
Roger Kellaway. Detta var en av de sista inspelningar Red gjorde på svensk
mark, och det
känns bra, att han, som tack för sina insatser, till sist fick Illis
quoromutmärkelsen,
inte minst ideellt, för svensk musik, och jag känner mig mycket privilegierad
att få ha
träffat och spelat med honom.
Nästa stycke blir ånyo Gullin; jag hade ju lovat ett exempel på
Tristano-jazzen, så här
följer ”Ablution” från den 11:e mars 1953. Ablution betyder
tvätt, tvagning, och det
kan väl vara en lämplig titel med tanke på hur gamla ”All
The Things You Are” här har
klätts i en ny dräkt. Den är klurig, men rolig att spela.
Sedan är det dags för lite piano med min favorit, Bill Evans, som
här framför ”Everything
Happens To Me”. Vid denna inspelning, från den 10:e januari 1963,
levde Evans, i likhet
med (alltför) många jazzmusiker ett mycket förvirrat och trasigt
liv som heroinslav. Han
var emellertid en mycket hedervärd man, som, trots sin misär, förde
kartotek över sina
skulder och alltid betalade dessa - vid ett tillfälle 10 000 dollar till
olika langare. Det är dock
inte tu tal om att han var en fantastisk pianist, vilket inte minst detta stycke
bevisar.
Stan Getz hade, som bekant, också sina problem, men här är han
i fin form när han spelar
med en stråkensemble och bl.a. Jan Johanssons på piano i Tyskland
i mars 1960.
Stycket är Nat King Coles gamla hit ”Nature Boy”, skriven av
Ehden Ahbez.
Det finns en otrolig, men alldeles sann, berättelse om hur denna melodi
nådde allmänhetens
öron: när Nat King Cole spelade i Los Angeles i slutet av 1940-talet
kom en trashank till
lantis, med halmhatt och liknande attribut för att lämna över
några avskyvärt smutsiga
noter. Naturligtvis fick mannen inte träffa Nat King Cole, men lyckade
lämna noterna till
managern, som vidarebefodrade dem till sångaren. I en paus satte sig då
Nat King Cole
för att spela igenom stycket, och blev med ens stormförtjust. Kompositören
hette
Ehden Ahbez, med det visade sig vara svårt att hitta honom - han skulle
få royalties och
dessutom skriva nya hits. Till sist fann man Herr Ahbez, under den Hollywood-skylt
man ofta ser i amerikanska filmer. Eftersom han bodde där, i en sovsäck,
var han glad att
få en slant, men han vägrde att komponera fler stycken!
För att avrunda bandsidan (med begränsad speltid) har jag valt en
kort version av Bill Evans
”Waltz For Debby”, en mycket fin komposition och rolig, då jazzvalser
inte direkt växer på träd.
Det andra bandet innehåller 9 stycken med Bohusläns Big Band, samtliga
komponerade och
arrangerade av Jukka Linkola. Denne finske tonsättare är kanske mera
känd i s.k. seriösa
sammanhang, men här har han slagit sig loss med bohusläningarnes utmärkta
storband.
Jag har sett BBB live flera gånger, och enligt min mening är det
ett av Sveriges finaste storband.
Hoppas, att du också kommer att uppskatta dem!
Efter dessa nyskrivna original är det ”back to basics” med Thad
Jones/Mel Lewis Big Band
och två av deras mest kända och uppskattade stycken - ”The Groove
Merchant” och
”A Child Is Born”. Den plattan har jag verkligen fått leta efter,
men på ”Skivhugget” i Götborg
fanns den naturligtvis. Det är en enorm stor skivaffär, där man
får ta köbricka för att handla.
För att avsluta det hela har jag inkluderat en skiva med Tower Of Power
- ett sant favoritband!
De spelar en ganska personlig blandning av olika stilar, och det svänger
grymt, mycket
tack vare den 6 man starka blåsarsektionen.
Jag hörde TOP live i Göteborg för drygt ett år sedan, och
dar kan man tala om professionalism:
inga toma ölburkar eller fulla askfat på scenen. Nejdå, här
stod mineralvatten uppställda.
Det var inte heller så, att de började en halvtimme för sent
med uselt ljud under första
setet - nix, precis på slaget och perfekt mixat ljud. Jag levde som med
en glasburk över huvudet
och hade stumfilm med mimande elever den följande veckan, med det var det
värt - ska man
bli döv, så ska det vara till Tower Of Power!
Mänskligheten har tre riktigt stora uppfinningar, och de är - utan
inbördes ordning - storbandsjazz,
glass och ishockey. Längre ner på lista kommer skriften, hjulet,
ångmaskinen, öl och andra nyttigheter.
Datorer är inte heller så dumma (annars skulle jag nog inte ha ett
så trevligt jobb), men emllanåt
går de mig på nerverna, och då är det extra skönt
med dessa sinnrika kombinationer av 12 toner.
Hoppas att banden ska vara till glädje och att du och de dina får
en fin vår och sommar.
Hälsa till kreti och pleti samt Peter (Tjernberg) och Kjell (Norberg)!
Jag hör av mig om jag
reser norrut i sommar.
Vänliga hälsningar
Jerry Engman
Sex lokala band firade jazzens födelse
Delta seven jazz band
Stenstán stompers
Barfota jazzmen
Twin town jazz band
Twin river brass band
stadsdelen fick det mest förnedrande av rykten i början
på1900-talet – en
stadsdel som beboddes av horor och hallickar, som befolkade krogar och
bordeller och skumma danslokaler.
Det var här på Perdido street den faderlöse Louis Armstrong
växte upp
tillsammans med sin mor Mayann och en yngre syster. Men ingen
skall tro
att den musik som spelades vid den här tiden har likheter
med dagens tradjazz.
eftermiddagen i ett fullsatt Folkets hus i Skönsberg hyser alla improvisatörer.
Mer eller mindre. En och annan släng av bebop kunde också höras,
men dessa
uttryck för artfrämmande musik fördärvade ingenting.
Egentligen är det bara Barfota jazzmen som håller den ortodoxa fanan
högt
och ägnar sig sällan eller aldrig åt sentida uttrycksformer.
Kornettisten Claes Ringqvist har vid flera tillfällen besökt den amerikanska
södern,
där han har en stor kontaktyta och fått med sig hem unika noter och
arrangemang
ingen tidigare kände till. Det är alltid lika intressant att höra
honom berätta om de
gamla kämparna i New Orleans som drabbades så hårt av översvämmningen,
som dränkte en tredjedel av staden.
drabbade musikerna. Hittills har man skrapat ihop ungefär
180 000 kronor.
verkligen lät när Louis Armstrong förenades i
Chicago med King Olivers band
och släppte loss improvisations-fördämningarna.
I Barfota framstår
klarinettisten Kjell Sundin som den mest improvisationsglade
solisten.
sig med egen sångerska. I Delta seven jazz band briljerade
Anna-Lena Adolphson med sin mörka beslöjade stämma.
Barfota lanserade
sin Kersti Söderlind, och i Stenstan stompers överraskade
Hanna Sjögren
från Njurunda – hon med Maratondansen, ni vet.Hennes
sångkonst stod
i en klass för sig, men så är hon ju också
professionell. Det skulle vara
mycket intressant att höra henne i en betydligt modernare
repertoar.
