ådalingen

Medelpad

Restaurang Rullan år 1901	Den åttakantiga rotundan (teaterbyggnaden)

Tivoli på 1870-talet	Paviljongen (restaurangen) Tivoli i Sundsvall år 1901 med Verandorna	Tivolibron: minnet av en nöjeslokal t.v syns pelarna av den föregående svängbron

Mer om de gamla Sundsvalls begreppen på min Bloog: klicka på boken

 

En livdragon hos Karl XII

Bogg-Hans - Medelpads ende karolin

Till minnet av
liv-dragonen
Hans Bergström
kallad Bogg-Hans
född i Å by Njurunda 1681
son av bonden o. båtsmannen Olof Nilsson Bagge o. Karin Nilsdtr.
Deltog i Kars XII:s krig från 1701. Fången nära Chernovtsi vid övre
Prut 24 sept. 1709 och därefter över 12 års rysk fångenskap hos
Dortoroff återkommen till Å julaftonen 1722.
Torpare i Nilsböle i Liden 1728-1753
Åter till Å och död där nyårsdagen 1760.

Bagg-Hans föddes år 1681 på hemmanet nr 3 i Åh, Njurunda socken.
Han rätta namn var Hans Olofsson Bagge. Som krigsman fick han ett nytt
efternamn: Bergström. Han var son till Olof Nilsson Bagge i Åh,
Bôggen kallad, och hans hustru, Karin Nilsdotter. Varför han i bygden kom
att kallas Bogg-Hans= Baggens Hans. I Liden, där han efter kriget var
torpare, kallades han dock Hans Bergström.

Bagg-Hans var fjorton år då han lämnade hemmet i Åh och gav sig ut i
världen. Han var storväxt och stark och en väldig arbetskarl.

På våren 1701 värvades han i Kungl. Maj:ts Livregemente Dragoner,
vilket hade upprättats år 1700. Livdragon regementet var ett elitförband
och blev ett av Karl XII: allra förnämsta.

Han slogs bl.a. i Poltava och följde kungen ända till Bender. Han levde
sedan som krigsfånge i Ryssland i nära tretton år.

I främmande land var han mycket grym och säges en gång hava till, och
med spetsat ett litet barn på sin värja, och han lär till och med ha kastat
barnet levande in i en bakugn, en händelse som ofta på ålderdomen tärde
på hans samvete.

Julkvällen 1722, när Bagg-Hans efter 27 års bortovaro kom hem till Åh, kan de
flesta äldre Njurunda-bor berätta om. Det lever kvar i folkmun: "I stället för att
stampa av sig snön, kliva in i stugan och ta sin mor i famnen gick han till
ladugården. Där tog han koskällan, satte den på skällkon och "löste" alla
korna, vika sprang ut på gårdstunet och förde ett oherrans liv i drivorna.
Gårdsfolket hörde oväsendet och kom ut - kunde det vara möjligt att trolltyg
och knytt rev sitt kusliga spel på självaste julkvällen? Efter en stort tumult
fick man in korna på plats. I all uppståndelse gick Hans in i stugan. Man kände
först inte igen honom, trasig och härjad som han var.
Han gav besked. Moran frågade varför han först av allt "löst" koerna ur
ladugården. Sonen svarade: Haé ä gjortt nu mor". Han hede befriat några
fångar...

På själva nyårsdagen 1760 ändades den gamle karolinens sällsynta äventyrliga
och strapatsfyllda liv. Notisen i Njurunda församlings död- och begravningsbok
underjanuari 1760 lyder:
"Janu. d. 13. bergrofs Dragonen Hans Olofsson Bergström ifrån Åh.
Dog d. 1 ejusdem af ålderdoms bräcklighet. gl. 78 åhr."

På Njurunda mål:
Han ligg begravd på gammel-körrgåln fôrståss. Å kan I tänntje I, då dö-grävarn
ene åre-hänna skulle gräva ôpp e grav där, sa stötte-n på e ben-rangel sôm va
tre å e hav âln, å då fôrstog-n hætt hæ var själve Bôgg-Hannsj han hadde stött på.
Jaa, hæ kanske var han. Ho vet?

Källa: Emil Löfgren, "Det gamla Njurunda", Sundsvall 1922.
Algot Hellbom, "En livdragon hos Karl XII. Fakta och sägen om Bogg-Hans
från Njurunda.
Kerstin Åsander, "Medelpads ende Karolin", Ångermanlands och Medelpads
hembygdsförbund

 

Mer om Medelpads ende karolin på min Bloog: klicka på boken

 

Isak Boström

Talesman för de strejkande arbetarna i Sundsvall 1879

Under våren 1879 blev det strejk vid de olika sågverken i Sundsvallsdistriktet.
Både Svartvik och Stockviks sågverk sågverk kom att bli inblandade i strejken.
De strejkande hade sin samlingsplats vid Vindskärs varv. Alltså den plats i
Sundsvall som nu är upplagsplats för bensin och oljecisterner.

Strejkens första dag var de strejkande arbetarna vid Njurunda Industrier
på väg från Njurunda till samlingsplatsen vid Vindskärs varv.
De gick i samlad trupp. Isak Boström gick bland de främsta i tåget.
I Kubikenborg - mitt för èntren til Kubal - mötte de strejkande landshövdingen
i Västernorrlands län, Curry Treffenberg. Landshövdingen färdades efter häst
och var iförd tjänsteuniform. Han åtföljdes av en sekreterare från länstyrelsen
samt en kusk.

Treffenberg frågade varför de strejkade skulle gå till Vindskärs varv. Till en
början fick han inget svar. Efter en stund klev Boström fram ur ledet och
förklarade, att arbetarna lagt ner arbetet på grund av att arbetsgivarna
tänkte sänka timpenningen för dem. De högst betalda vid Svartvik hade
endast 37 öre i timmen och arbetgivaren ämnade nu sänka timpenningen
med 9 öre/timmen.

Treffenberg blev tydligen nöjd med Boströms svar. Han omtalade att han
inkallat sågverksägarna till ett möte i Sundsvall under dagen. Även
representanter för de olika sågverken var kallade. Treffenberg sade vidare
att han önskad att även Boström skulle vara med och representera arbetarna.
På detta sätt kom Boström med i rörelsen och han blev även strejkledare
för samtliga strejkande.

Isak Boström, född 1851-10-28 i Gammelby i Burträsk. Han var son till
bonden Olof Andersson med tillnamnet Boström i Gammelby Burträsk.
Han var född 6 jan. 1807. Död 27 sept. 1868 i feber i Gammelby.
Gifte sig 1832 med Ana Margareta Nilsdotter född 14 april 1812 i Burträsk.
Död 12 sept. 1888 i Gammelby Burträsk.

De kom att bli fäder till 13 barn, varav alla kom att uppnå vuxen ålder.
Isak kom att bli det elfte barnet. Vid dopet, som förrättedes av pastor Wedin
den 28 oktober 1851, var följande personer faddrar; Johan Gustaf Olofsson
i Storbuga. Drängen Johan Olofsson i Gammelbyn och Bondedotter
Anna-Brita Olofsdotter i Gammelbyn.

Efterhand som barnen växte upp var det pig och drängplatser som gällde.
Isak blir kvar i Burträsk fram till år 1870 då han tar ut flyttbetyg till Skellefteå.
År 1873 får han betyget förnyat. Efter fem år i Skellefteå flyttar han till
Klampenborg i Njurunda.

År 1875 återfinner vi honom vid Klampenborgs sågverk i Njurunda. Där han
arbetar ett år som eldare. Men följande år, 1876 verkar det som han haft annat
för sig. Under detta år skrives han på sidorna "okänd hemvst" i församlingsboken
för Njurunda. Men så år 1877 är han tillbaka. Nu vid Vapelnäs ångsåg, senare
döpt till Stockvik Sågverk. Samma år bildades Vapelnäs Brödraförening, där
han blir medlem år 1878. Sin förmåga att tala och uppträda i offentliga
sammanhang kom nu honom väl till pass.

År 1879 kommer han att delta i den stora sågverksstrejken som ägde rum
utefter hela norrlandskusten. Isak Boström kommer mer eller mindre bli
talesman för de strejkande sågverksarbetarna på Skarpskyttelägret i
Vindskärsvarv. Blev arresterad och fick avtjäna ett kortare fängelsestraff.

Väl tillbaka till Vapelnäs där han bodde, och som maskinist på Stockvik,
bildade han familj sedan han träffat Fransiska Vilhelmina Gyllenhaal på
Stockvik. Hon var född i Attmar den 8 sept. 1859 men kommit till Vapelnäs-
Stockvik där henes bror Frans Bruno Vilhelm Gyllenhaal öppnat affär.

Den 12 juni 1881gifter sig Isak Boström med Fransiska Gyllenhaal.
De kommer att bo i en liten stuga som låg på tomten till den gård som
sedemeraAnders Zetterberg kommer att köpa.

På Vapelnäs föds deras tre första barn;
Frans Isak född 1882-03-05
Lydia Vilhelmina född 1884-01-18
Ruth född 1887-06-20

Sedan flyttar familjen till Stockvik där deras nästa barn föds;
Petrus Vilhelm född 1892-11-26

År 1894 flyttar hela familjen till Skellefteå. Där kommer nästa barn att födas;
Karl Valter född 1895-13-28

Åter gå flyttlasset söderut för familjen år 1896. Nu tillbaka till Stockvik där han
åter får tjänsten som maskinist. Nu under den nygamla ägaren Sundberg som
återköpte sågen från A.P. Hedbergs AB. Men tiderna var svåra. År 1901 gick
Sundberg i konkurs och sågverket upphörde.

År 1901 flyttar familjen, nu till Sundsvall där han blir "Velocipedrepresentant".
Den 21 maj 1924 avlider hustru Fransiska i Sundsvall i en ålder av 65 år.
Vad som sedan framgår är minnesbilder från gamla Vapelnäsbor som minns
att Isak vistas en hel del på Vapelnäs. Kanske inte så konstigt eftersom både
hans son Frans Isak och dottern Ruth bodde där med sina familjer.
Isak Boström avlider på Sundsvalls sjukhem av hjärtsvikt den 13 sept. 1944.
Nästan 93 år gammal.

Isak Boström är mest ihågkommen som talesman för de strejkande skarorna
år 1879. Kom tidigt med i den frireligiösa rörelsen under 1800-talet.
Var med i Vapelnäs Brödraförsamling från 1878 fram till 1903 då familjen
överförs till Brödraförsamlingen i Sundsvall.
Barnen till Isak och Fransiska kom att döpas av "lekman" som det står i
församlingsböckerna.

Källa:
"Bilaga till Vapelnäs i ord och bild, Från 1920-30-talet". Elfon Finnström och
Vapelnäsborna Ingvar Andersson, Bernt Zetterberg och Arne Sahlin.

På Träpatronernas tid

Kusken

Gunnar Forsberg i Vapelnäs hade kuskutbildat sig i Södermanland på ett
herresäte som ägdes av en friherre.

Vid hemkomsten från denna utbildning fick han anställning på Svartviks
Herrgård som då ägdes av disponent Barth. Gunnar köpte två hästar
"Tösen och Ajax". Stall och höbod hade han vid sin bostad på Zetterbergs
gård. Både stall och höbod finns kvar i oskadat skick på Vapelnäs. Gunnars
arbetsuppgifter var bl.a. att åka med disp. Barth till Sundsvallsbanken och
hämta pengar till löner åt dom anställda vid Svartviks sågverk och lådfabrik.
Smedjan och brandstationen finns ännu kvar som ett monument över
sågverkstiden ävenså Herrgården.

När disponenten hade hämtat pengarna fick Gunnar dem i sin hand för att
bevara dom i en låda på kuskbocken och sedan sitta på den medan Barth
och dom andra träpatronerna från sågverken på Alnö och Tunadal gick på
Knaust. Penningsummorna kunde uppgå till 25 000 kronor per kusk som
satt i en lång rad på Nybrogatan utanför Knaust.

Bland ungdomar på Vapelnäs

Kulstötningen

Det var några storpojkar på Vapelnäs. Olavssons långe Sven och Elmer.
Lugne Rune och Edvin. Anderssons Brage, kanske starkast av alla,
Anderssons Gunnar, nästan lika stark. Bylunds "Hegga" = Helgard, Ture
och "Demsy" = Henry, alla stora och starka.

"Hegga" största av Bylundarna och duktigast i att stöta kula. Någon kula hade
dom inte så dom stötte med en sten. "Hegga" vann alltid och då sa dom andra
storpojkarna att om dom haft en riktig kula så hade "Hegga" ej vunnit. Nu skulle
en riktig kula skaffas, sagt och gjort. Dom samlade ihop pengar till en kula och
skickade "Hegga" till stan för att köpa en fullstor kula. "Hegga" cyklade intill
Karl Kruses Järnhandel mot Fisktorget i nuvarande 1891-huset, tidigare Forumhuset.

"Hegga" kom ut, glad som en speleman, tittade på kulan och sedan på
cykeln, som han för övrigt hade lånat. Det var en damcykel, utan pakethållare.
Vad skulle han göra med kulan? Han cyklade med en hand och höll kulan
med den andra och när han blev trött bytte han hand. Han var mycket trött
då han kom hem till planen vid "Stortallen" i Vapelnäs (som var en
samlingsplats för ungdomen ) där dom andra väntade.

Kulstötningen med med nya kulan började omedbart. "Hegga" blev tvåa för
första gången och då sa han som vann. Där ser du "Hegga", med en riktig kula
vann du inte. Tänk dej "Hegga" hade cyklat från stan med kulan än i höger och
än i vänster hand, han var ju uttröttad, men ingen pardon, "Hegga" blev tvåa.

Bylunds Halvar och Ture blev Bridgespelare, Henry "Demsy" var snyggast
och fick jobb på SLT i Stockholm. Han putsade alltid skorna och
vattenkammade håret, en gentleman skall alltid ha blanka skor och kammat
hår, det hade "Demsy" hört av en sjöman i unga år.

"Hegga" Helgard Bylund blev med tiden en duktig musiker spelade bl.a.
klarinett och undervisade i instrumentalmusik i både Njurunda och
Sundsvall. Han var också ledare för Stockviks blåsorkester.
"Heggas" dotterson Per-Olof Sjögren blev även han en duktig klarinettist.

Boxaren

Georg Pettersson är född i början av 1900-talet i Amerika av svenska föräldrar.
Hans pappa hette Oskar Pettersson. De flyttade hem till Sverige före första
världskriget. Georg blev sjuk i barnförlamning, när han var liten och fick sitt ena
ben förkrympt. Han blev lite halt. Hans pappa tog dock väl hand om sonen och
började träna honom med gymnastik. Han kom att bli en mycket kraftig yngling.
Fick arbete i Svartvik. Han bodde i den fastighet som låg söder om skolan.

Han började intressera sig för boxning och gick med i Sundsvalls Boxningsklubb
(SBK). Hans handikapp gjorde att han inte blev så rörlig i boxningsringen men
han var stark i armarna och hans "höger" blev omtalad i hela boxningssverige.
Han var en av de främsta boxarna under SBK:s storhetsid. Han blev även
landslagsboxare.

I början av 1930-talet blev Georg uttagen att representera Sverige i en landskamp
mot Danmark. Landslaget innehöll då 8 man, alltså 8 olika viktklasser. Georg boxades
i weltervikt. En av Sveriges främsta idrottsskribenter i Stockholm skrev hånfullt i
sin tidning att Sverige skickade en krympling till boxningslandskampen som hölls i
Köpenhamn. Sverige förlorade landskampen med 7 förluster och 1 vinst.
Vinsten svarade Georg Pettersson från Vapelnäs för. Stockholmsskribenten fick
lida mycket spe för det han skrivit om Georg.

Källa:
"Vapelnäs i ord och bild, Från 1920-30-talet". Elfon Finnström och
Vapelnäsborna Ingvar Andersson, Bernt Zetterberg och Arne Sahlin.